Lyckad globaliserad teater luckrar upp gränser

Pjäsen handlar om att få kontakt med mina kompisar, om den här växten och publiken ska vara med, säger rollfiguren Adel spelad av Adel Darwish. Josefin Neldén spelar skådespelerskan Josefin, representant för en teater som är intresserad av att sätta upp hans pjäs. Ibland spelar hon växt.

Egentligen handlar pjäsen om att vara människa och existentiella frågor. Vem är härskare och folk? Vem är jag? Vem lever och vem är död? Vem är skyldig? Är det live eller inte?

Publiken är placerad runt scengolvets fyra kanter. I mitten finns tv-skärmar för skådespelarna som är med från Syrien. För teatern är en global plats.

Realitet ställs mot filosofi, det som sägs mot det som görs. Ofta är det väldigt roligt, med snabba kast och halsbrytande språkliga svängningar men också igenkänningsfaktorer. Det absurda överväger men allvaret finns i botten, både när det kommer till allmänna mänskliga behov och inkasten från Syrien. Ibland loopar replikerna sig själva. Kaos skapas.

Språk och dialog är viktigare än handlingen. Själva samtalet. De två på scenen blir fler allt eftersom. Innehållet pendlar mellan verklighet och fantasi. Pjäsen sätter regler ur spel, luckrar upp gränser och lurar tiden. Manus suddar ut skiljelinjen mellan skådespelare och publik för att sedan desperat försöka sätta den på plats igen.

Adel Darwish som skrivit manus kom till Sverige från Syrien 2015. Nu är han 26 år. Hans egensinniga debut lovar gott.