Lukas Ernryd: Obegriplig fars om utomjordingar

Men det finns ingen. Det bara maler på. Handlingen blir bara värre och värre.

Här är seriens grundram. En familj bestående av utomjordingar har infiltrerat jorden. De heter “Family” och lever mitt i den amerikanska förortsidyllen.

I första avsnittet får vi också följa vännerna Mick (Leo Oliva) och Tom (Ross Phillips). Mick är i trångmål och behöver pengar för att inte bli dödad av en lånehaj. Tom vill egentligen inte hjälpa till, men han känner sig tvingad eftersom han svikit Mick en gång tidigare i livet.

Av en slump hamnar de utanför familjen Familys hus. De sitter i bilen och är desperata efter ett misslyckat rån. Då kommer utomjordingen Al (Johan Glans) ut till dem. Han knackar på rutan och uppmuntrar Mick och Tom att råna familjen. Varför han vill det är inte helt glasklart.

Å andra sidan spelar det inte så stor roll.

Att beskriva handlingen är som att lyssna på någons bisarra dröm. En sådan där du kastas hit och dit utan att något betyder något. För att i nästa stund kan det slängas in en dinosaurie. Vilket otroligt nog är exakt vad som sker i ”Home Invasion”.

De slänger in en tyrannosaurus rex för att föra handlingen vidare.

Vart vet ingen.

Handlingen är nästan konstant obegriplig.

Våra hjältar springer i korridorer, pendlar mellan olika dimensioner. Skriker och är arga på varandra när de rör sig ur askan i elden. Det är dysfunktionella familjen som försöker rädda världen. Och de två inbrottstjuvarna har då börjat samarbeta med utomjordingarna eftersom de senares chef har egna planer som hotar allas existens.

Som ni förstår är genren är sci-fi uppblandat med fars. Det är lättsamt och tokigt. Är man välvillig kan man konstatera att serien är totalt harmlös. Den vill inget ont. Det förekommer inget splatter eller någon våldsam död. Det verkar som att den vänder sig till barn, men jag är inte säker. Det är inte enkelt att följa med i handlingen som mer och mer förlorar i betydelse i förhållande till enskilda skruvade lustigheter.

Ett problem är att man aldrig kommer nära någon karaktär. Man förstår inte någons bevekelsegrund. Alla är bara irriterande.

Hårdast arbetande i den internationella ensemblen är Johan Glans. Han gör sitt bästa för att rädda seriens heder. Hans funny bones och oneliners är de sex avsnittens behållning. Men inte ens Sveriges roligaste person kan rädda denna soppa.