Linné kommer till liv

Rätt som det är märker jag att jag har gått långt in i tavlan, in i Linnés värld som också är min. I Uppsala sitter han och borrar i naturens mysterier - ”en liten osynlig men speculatif karl” skriver landshövdingesonen i Dalarna Axel Gottlieb Reuterholm i sin dagbok. Det är ett tag sen. Linnés värld började den 23 maj 1707 och hans första steg var i Stenbrohult "5 mil från Wexiö, neder mot skånska gränsen", närmare bestämt i prästgårdsträdgården som hans far komministern skötte med stor omsorg. Därifrån vidgades den ut över Sverige, över jorden.

Stort och gåtfullt breder Alltet ut sig, över natthimlen drar Vintergatan sitt stjärnmyller, och den rika värld som Linné förundrades över hotas i min tid. Arter försvinner i rasande takt, offer för girighet, okunnighet och klimatkris i förening. Samtidigt som vi nu blickar djupare in i Linnés frågor om arterna, deras uppkomst, de levande varelsernas naturliga system än han kunde ana.

Vad är hans insats? Det enkla men revolutionerande binära systemet för alla levande arter som gjorde så mycket för att ordna världen; att beteckna arter med släkt- och artnamn istället för en ibland lång beskrivning? Anemone nemorosa, vitsippa, och alla vet vad man menar! Hans oerhörda projekt att beskriva allt levande, Systema Naturae som kom i tolv allt större upplagor? Hans väg mot ett naturligt system, det levandes naturliga sammanhang, som han bara såg i fjärran? Att han kanske öppnade för Darwin och ”Arternas uppkomst” 100 år senare? Ja, detta och mycket mer, en sol från Vintergatan som landade i Uppsala och ännu brinner och sprakar och lyser i världen.

Ibland känns han överraskande modern, som en nutida naturforskare. Men han är också förankrad i mysticism, som var illa sedd i den kyrkliga ortodoxins Sverige. ”Han kommer nära 1600-talets rosenkreutzare”, skriver hans danske elev Fabricius. Linné anförtrodde honom att han inte vågade publicera observationer som kunde orsaka utbrott från prästerskapet.

Broberg skriver: Linné är komplex, avlägsnar sig från bokstavstron, har element av hela naturalhistoriens utveckling, en ytterst sammansatt personlighet.

Det här är den första vetenskapliga biografin sedan Thore M. Fries oöverträffat detaljrika biografi för mer än 100 år sen. Den är vackert formgiven av Annika Lyth och försedd med bilder fulla av tidsatmosfär. Broberg är världsledande Linnékännare, professor emeritus i Lund. Hans biografi räcker för nästa sekel; den är levande, mångsidig, ständigt underhållande och överraskande som naturen själv.