Lena Philipsson riktar blicken uppåt

Lena Philipsson har döpt sitt korta fjortonde album efter sina egna förnamn. Numera är hon en artist med kontroll över hela processen, och texterna visar upp både nödrim och bitsk humor. I ”Höra hur du mår” gör hon just det som många recensenter efterlyst från hippare artister: skriver om vuxenvardagen, saknaden efter utflyttade barn. Musikaliskt håller hon ihop en spretig blandning pop hela vägen från Torgny Söderberg till Molly Sandén, med inslag av allt från gospel till 80-talsschlager och modern dansmusik, i ”En stilla depression” till och med reggaeton (och det funkar!). Souliga ”Stockholm” handlar om hennes hemstad sedan länge, men Vetlandamålet ruckar hon inte på. Fötterna står stadigt på jorden men blicken riktas högt.