GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Lena Kvist: ”Migrant 129 blinkar i det skarpa ljuset”

”Till varje pris” är en medmänsklig, välskriven, skickligt fotograferad rapport om människor på flykt mellan Afrika och Europa. Journalistik när den är som allra bäst.
Lena KvistSkicka e-post
Bokkrönika • Publicerad 19 februari 2021
Lena Kvist
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Migranter har just kommit av båten Ocean Viking i Italien. Det norskregistrerade fartyget ägs av hjälporganisationer och upptäckte den överfulla fiskebåten när den var på väg mot Lampedusa.
Migranter har just kommit av båten Ocean Viking i Italien. Det norskregistrerade fartyget ägs av hjälporganisationer och upptäckte den överfulla fiskebåten när den var på väg mot Lampedusa.

Reportern Anna Roxvall är född i boråsarnas sommarparadis Träslövsläge. Hon fick Nils Hornerpriset 2017.

Fotografen Johan Persson från Kungälv är samma person som satt i fängelse i Etiopien i 438 dagar, för att han i journalistiskt syfte tagit sig in i Ogadenprovinsen olagligt.

De är vänner – och ett fullkomligt oslagbart journalistteam när det gäller brännande utrikesjournalistik.

Johan Persson och Anna Roxvall har själva startat förlaget, ”Myteri”, som ger ut den aktuella boken ”Till varje pris”.

Den handlar om människor som följer de afrikanska migrationsrutterna med förhoppningen om ett bättre liv i Europa. Vad händer med dem när Europa skärper sin gränskontroll och samarbetar med instabila regeringar för att hindra dem? Titelns ”Till varje pris” skulle kunna syfta både på flyktingarnas önskan att ta sig över Medelhavet och Europas ambition att stoppa dem.

Varför ska man då ta till sig ännu en berättelse om saker vi egentligen redan vet genom nyhetsflödet?

”Vi känner hur hjärtat bultar hos dem som får en papperslapp med ett nummer fasthäftad på bröstet”

För att ”Till varje pris” går på djupet och kommer så nära. Människorna kliver fram och blir verkliga genom bilderna och texterna. Vi är med när båten med migranterna kommer till Saranto i Italien, ser och känner hur hjärtat bultar hos dem som får en papperslapp med ett nummer fasthäftad på bröstet. Polismän bränner av fotoblixtar: ”Migrant nummer 129 blinkar i det skarpa ljuset”.

Men det handlar också om människorna som fastnat på vägen och kanske aldrig kommer att nå kusten, till exempel de etiopiska kvinnorna som bott utan tillstånd i Sudan i tio år och pratar om att emigrera men aldrig har råd.

112 personer, varav tre gravida kvinnor och sju småbarn finns i gummibåten.
112 personer, varav tre gravida kvinnor och sju småbarn finns i gummibåten.
Foto: Johan Persson

Jag har nyligen läst en annan bok om desperata människor som flyr med båt, Conny Palmkvists ”Sundets röda nejlikor” som skildrar flyktingtrafiken mellan Danmark och Skåne under andra världskriget. Fiskebåtar – ja, alla båtar som flöt – fylldes med judiska flyktingar och motståndsmän som flydde över sundet mellan Danmark och Sverige. Båtarna var överlastade och sjönk ibland, precis som de på Medelhavet gjort och gör i samtiden. Olika kontinenter, olika tider. Men samma sak.

Johan Persson och Anna Roxvall på uppdrag i Niger.
Johan Persson och Anna Roxvall på uppdrag i Niger.

Anna Roxvalls och Johan Perssons reportage är gediget även när det gäller helikopterperspektivet. De målar upp migrantvägarnas streck genom Afrika, de intervjuar EU:s inrikes- och migrationskommissionär Ylva Johansson.

Och – kanske det svåraste av allt? Det finns befriande stänk av humor där, små fåniga saker som när Johan Persson lyckas smeta ner utsidan av sitt munskydd med lössnus och Anna Roxvall medger att hon känner en viss lättnad när hon ser på biljetterna att de kommer att hamna på olika stolsrader på planet mot Bryssel.

”Pressfotograferna är vår tids kolonisatörer”, sa fotografiprofessorn och fotografen Tuija Lindström på 1990-talet. Hon syftade på det ojämlika perspektivet som uppstår när vita svenskar åkte till oroshärdar på den afrikanska kontinenten och skapade estetik av lidande. Bland annat Jens Assur, som var känd Expressenfotograf, hamnade i skottgluggen.

Tuija Lindström retade upp pressfotokåren till vansinne med sitt uttalande. Men visst är det tanke att bära med sig för den vita privilegierade fotograf som reser ut i världen för att skildra andra människors svåra levnadsvillkor: Hur gör jag detta respektfullt och värdigt för alla inblandade?

Anna Roxvalls och Johan Perssons reportagebok är ett strålande exempel. Boken är ett exempel på journalistik som är välskriven, välfotograferad och medmänsklig – journalistik när den är som allra, allra bäst.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.