Lena Kvist: Lena Kvist: Galen debutantyra på Augustgalan
Jag trodde att debutanten Marit Kaplas 800-sidiga diktverk ”Osebol” skulle vara för mycket att bita i för elektorerna som röstar fram Augustpriset. Inte minst efter att annat 800-sidigt diktepos vunnit förra året.
Men Sverige tål tydligen fler 800-sidiga diktepos än vad jag någonsin hade kunnat ana. Det är glädjande att ”Osebol” tar priset, att Augustpriset faktiskt spänner de litterära musklerna och visar att priset inte bara handlar om böcker som ska sälja bra i julhandeln.
”Osebol” är något alldeles unikt, en intervjubok i poetisk form där alla invånare i en värmländsk liten ort kommer till tals. Marit Kapla är rena Svetlana Aleksijevitj, där hon går från kök till kök, dricker kaffe och ställer frågor. Ofta om huset först, sedan om livsfrågor. Boken började som ett prosaprojekt, men efter ett gott råd från författarkollegan Erik Andersson bestämde sig Marit Kapla för att låta berättelserna formas som poesi.
Fast jag hade tippat på Nina Wähäs ”Testamente”. Den är också värd många läsare, detta starka och minnesvärda Augustår.
Roligt också att en debutant – inte helt otippat – tog hem fackboksklassen: journalisten Patrik Svenssons ”Ålevangeliet”.
Vinnaren i barnboksklassen, Oskar Kroon, är nästan debutant han också: ”Vänta på vind” är hans andra bok. Också han är journalist i grunden, även om han skolat om sig till bagare (!).
Tre tunga nykomlingar, alltså, faktiskt den mest galna debutantyra Augustpriset någonsin har erbjudit. Det lovar gott för framtiden.
