Lena Kvist: "Det ska bli bättring"
Jag vet hur man byter till vinterdäck på bilen.
Om inte bultarna lossnar får man häva sig tungt på fälgkorset, spjärna och ta hjälp av benstyrkan.
Om inte däcket släpper fastän bultarna är lösa ger man det några välriktade sparkar. I värsta fall lånar man en slägga av grannen.
Jag hade nog på känn att litteraturkritiken i BT inte var så jämställd, men journalistpraktikanten Vibeke Spechts metodiska genomräkning av ett år visar att det är värre än vad det skulle behöva vara.
Vår bästa plats kallar vi ”draget”. Som dragtext har män skrivit om manliga författare 99 gånger, och kvinnor om kvinnliga författare 31 gånger. Män har skrivit dragtexter om kvinnor 31 gånger och kvinnor om män 25 gånger.
Vi har inte bara låtit våra kritiker skriva om författare av sitt eget kön – pinsamt nog har vi uppenbarligen värderat mäns böcker mer än dubbelt så högt som kvinnors.
Varför? Tja, möjligen är litteraturvärlden full av osedvanligt begåvade män. Eller också beror det på slentrian och strukturer i samhället. Jag lutar nog åt det senare.
Men det är 2009 och jag är inte bara tjej. Jag är också kulturredaktör.
Eftersom jag därmed råkar ha en viss makt över den lilla delen av tillvaron som BT:s litteratursida utgör – precis som över mina egna vinterdäck – lovar jag härmed bättring.
Vi ska fortsätta räkna, och vi ska tänka till när vi fördelar utrymmet åt författare och kritiker.
Ni som tycker att jag är en fyrkantig tjötbrud nu har möjligen rätt. Jag tänker fortsätta att vara det tills vi nått anständiga siffror – kanske 45–55? Vi hörs igen när vi har räknat igenom 2009.
