Lekfulla verk att gå vilse och hitta hem i
Graffiti och textilkonst möts just nu i Borås när både street art-festivalen No Limit och Textilmuseets höstevent Crossover pågår. I mötet mellan dessa båda konstformer står Jonathan ”Ollio” Josefsson, som nu ställer ut på Flaménska Galleriet. Josefsson började sin konstnärliga bana som graffitikonstnär, tills han under sina år på Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg upptäckte tuftmaskinen och hur han genom den kunde överföra sin graffitikonst till mattor.
När jag betraktar Josefssons mattor så känns det som att jag promenerar in i en skog, och väljer att gå vilse. Jag vandrar runt mellan nivåskillnader och varma och kalla färger, och det spelar inte så stor roll var jag hamnar. Målet är inte meningen. Jag låter blicken vilsamt ströva mellan hans mönster och nyfiket vidare längs de oregelbundna linjerna. Ibland hårda, ibland mjuka. Ibland harmoniska färgövergångar, ibland skarpa kontraster.
Blandat med mattorna finns graffitikonst på träplankor och mindre verk i form av akrylmönster på gamla ordbokssidor. Dessa små verk är lekfullt namngivna efter orden högst upp på den aktuella ordbokssidan: ”Magkatarr”, eller ”Tjänstejon-Tobak”. Och det är precis så Jonathan Josefssons konst känns – lekfull, levande. Busig, nästan. Verk som tycks ha skapat sig själva. Inga linjer är raka och vid en närmare granskning av graffitiverken på träplankor så slås jag av att även de, trots sina kalla, ibland gälla, färger, blir levande tack vare denna lekfullhet.
Men det är mattorna, dessa mjuka labyrinter, som står i fokus och som tilltalar mig mest. Framvuxna ur ett möte mellan konstformer som vid första anblick kan tyckas oväntat, men här känns helt naturligt. Jag vandrar behagfullt vidare, behagfullt vilse, precis som linjerna i verken själva tycks göra.