Lärare visar sina konster

Högskolans entré, vernissage. Dagisgrupper tittar in för att se vad de blivande förskolelärarna skapat. Ett inslag i utbildningen är kursen ”barn och kultur”. Och av en och samma uppgift: gör en trumma, en handdocka, en sagopåse – har de jobbat från helt olika infallsvinklar. Allt lika genomtänkt och redovisat:

– Jag vill jobba med jämställdhet, sa Pernilla Thomasdotter. Det ingår i förskolans uppdrag, i läroplanen, men genomförs sällan. Men det är med barnen man måste börja.

Hon är utbildad barnskötare, har arbetat med dans och teater, utbildar sig till förskolepedagog och vill ta både kultur och genustänkande med i arbetet. Hon har gjort dockorna Erik och Anna som ser exakt likadana ut.

– Anna har mätbara egenskaper. Hon är stor och stark och spelar fotboll. Erik har icke mätbara egenskaper, är empatisk, en god lyssnare och kamrat.

Men det är inte nog att beskriva dem så:

– Då har man bara bytt roller och tänker fortfarande i genus. För Anna är också en god lyssnare och vän, och Erik spelar ishockey. Vi måste bredda, bredda barnens roller! Men idag delar man fortfarande in barn i förskolan i tjej- och killgrupper.

Theresia Junesten har gjort ett grönt, häxaktigt troll och en illustrerad saga:

– Jag lekte mycket i skogen när jag var barn, inspirerades av John Bauer och våra fornsvenska sagor. Det står i läroplanen att förskolan ska ta tillvara kulturarv och historia – och det vill jag inspirera barn med. Som motsats till massproducerat och USA-influerad kultur.

Anders Thisell har gjort en trumma av ett manshögt träd.

– Den kan hjälpa mig i temarbeten med barn om skogen. De tysta barnen ska kunna klättra upp på en stol, slå på trumman och göra sig hörda. Och så är det bra återanvändning. Något jag vill jobba med som pedagog.

Och Anders Svensson hade gjort handdockan Olle Snäll av två sockor. En vit och en röd. Olle Snäll har rosa skjorta och vill prata empati.

– Man diskuterar inte värdegrunden tillräckligt i förskolan, säger Anders Svensson. Man säger att ”vi tar det när det är aktuellt”, det vill säga när barnen bråkar. Tänk om man sagt samma sak om matte och siffror: ”vi tar det när barnen frågar”.

Man borde diskutera vikten av känslor och medkänsla med barn mer uttryckligt:

– Det kanske skulle stötta grabbar som jag själv. Redan i tonåren kände jag att jag ville jobba med barn. Men jag vågade inte, machoidealet kom in, så jag valde fordonstekniska.