Annons

Lady Gaga är omöjlig att stänga in

Med ”Chromatica” bjuder Lady Gaga in till dans och insikt i hennes liv. Men just nu är artisten större än hennes musik, tycker Bella Stenberg.
Skivrecension • Publicerad 3 juni 2020
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Med ”Chromatica” återvänder Lady Gaga till danspopmusiken.
Med ”Chromatica” återvänder Lady Gaga till danspopmusiken.Foto: Norbert Schoerner

Lady Gaga

Album: Chromatica

Bolag: Universal

Genre: Pop/Dans

Aprilsläppet av ”Chromatica” sköts upp till maj på grund av coronaviruset. Fredagens lyssningsparty på twitter flyttades fram med en uppmaning till amerikanska fans att registrera sig för att kunna rösta samt höja sina röster. På twitter blandar Lady Gaga pop-pepp med medmänsklighet: ”I urge people to speak gently to each other, speak with passion, inspiration, and impress the importance of this issue until the systems that keep us sick die, instead of people we love. We MUST show our love for the black community. As a white, privileged woman, I take an oath to stand by that. We haven’t, as a privileged community, done enough to fight racism and stand up for those people who are being killed by it.”

”Musikaliskt är det en snygg blandning av de flesta moderna danspopgenrer som går att komma på, från disco till deephouse.”

Att kalla ”Chromatica” ett stöd för blacklivesmatter är alldeles för långsökt, men det är definitivt ett inlägg för inkludering. Chromatica är Lady Gagas egen planet, hennes tillflykt, där jämlikhet råder och alla färger och ljud blandas. Albumet är en sammanhängande och personlig resa genom hennes liv. Ytan säger dansa, men texterna tar upp mental ohälsa, beroende, sexuella övergrepp och ensamhet – och att överleva och ta sig igenom svårigheter.

Annons

Musikaliskt är det en snygg blandning av de flesta moderna danspopgenrer som går att komma på, från disco till deephouse.

Experten på att återuppfinna sig själv är den här gången inte särskilt trendsättande, och referenser till andra låtar poppar upp både här och där. Hon lånar friskt från sig själv i första singeln ”Stupid love” och från Madonnas ”Vogue” i avslutande ”Babylon”.

Nya vännen Ariana Grande hörs i maffiga ”Rain on me” som förenar deras erfarenheter av offentliga trauman. Pigga ”Sour candy” med k-popgruppen Blackpink blandar engelska med koreanska. Samhörigheten mellan Lady Gaga och Elton John är uppenbar, men trots det faller duetten platt.

”Välvilligt tolkat innebär ”tillbaka” att folk saknat dansgolvsdängorna, minde välvilligt att det betyder ”där hon hör hemma”, att Lady Gaga åter befinner sig i den dansfålla där hon tydligen bör hålla sig.”

Att Lady Gaga ”är tillbaka” och liknande formuleringar har använts flitigt i samband med stjärnans sjätte album. Märkligt, med tanke på att hon inte varit borta från vare sig musiken eller offentligheten. Det är bara två år sedan succéfilmen ”A star is born”. Två år innan dess kom den countryklingande ”Joanne” och ytterligare två år tidigare ”Cheek to cheek”, jazzduettskivan med Tony Bennett.

Välvilligt tolkat innebär ”tillbaka” att folk saknat dansgolvsdängorna, minde välvilligt att det betyder ”där hon hör hemma”, att Lady Gaga åter befinner sig i den dansfålla där hon tydligen bör hålla sig.

Men även om lyssnarna inte alltid får det vi önskar är det fina med Lady Gaga att hon är omöjlig att stänga in.

Bella StenbergSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons