Kultursektorn om nya kulturministern: Vem?

Liljestrand är okänd i kulturpolitiska sammanhang. Hon kommer närmast från jobbet som kommunstyrelsens ordförande i Vallentuna norr om Stockholm.

Karin Linder, generalsekreterare i Svensk biblioteksförening, är liksom många andra överraskad över valet. Samtidigt påpekar hon att kulturministerposten ofta går till en oväntad person. Linder känner också till Liljestrand sedan tidigare och tror att kulturministerns bakgrund som kommunpolitiker kan gagna folkbibliotekens ställning.

– Jag vet att hon har gjort ett framgångsrikt jobb i Vallentuna. När man kommer från kommuner så hoppas jag att man förstår att väldigt mycket av nationella mål bärs upp av kommunala verksamheter som folkbiblioteken gör, säger Karin Linder.

Även Gunnar Ardelius, generalsekreterare för Sveriges Museer, kallar Parisa Liljestrand för ett oprövat kort i kulturpolitiken. Han påminner om att den nya kulturministern tillträder i en ekonomiskt skakig tid och ser fram emot att starta en dialog med henne så snart som möjligt.

– Eftersom hon är ny i kulturpolitiken är det viktigt att hon går ut och har en nära dialog med kultursektorn. Det är en utmanande tid vi har framför oss. Det är ett skört läge efter pandemin och många vet inte hur man ska klara av vintern. Det kommer att behövas stödåtgärder, det är brådskande.

Joppe Pihlgren, verksamhetsledare för Svensk Live, vill träffa Liljestrand för att "kolla läget".

– Vi tror att det kanske kan vara ett fokus på kulturföretagare och arbetet med just företagande inom kultur behöver utvecklas. Vi hoppas att det kan blir ett bra arbete framåt med den typen av frågor. Det sades ju i regeringsförklaringen att kulturföretagandet skulle stärkas. Det blir spännande att följa, säger han.

Under presskonferensen om det så kallade Tidöavtalet var Liberalernas partiledare Johan Pehrson den ende som talade om kulturen. Många tolkade detta som att den nya kulturministern också skulle bli en liberal politiker, vilket det alltså inte blev.

Roger Blomgren, professor och föreståndare för Centrum för kulturpolitisk forskning vid Högskolan i Borås, har svårt att uttala sig om Liljestrand. Men han tycker att det är ganska typiskt att sätta en oprövad politiker som just kulturminister.

– På kulturdepartementet kan man ta in lite okända. Det finns ett speciellt konsensus inom kulturområdet som inte finns inom andra politikområden. Här gör man ju nästan allt för att inte bli partipolitiskt profilerad, det har med en armlängds avstånd och kulturens autonomi att göra. Det var länge sedan vi hade en kulturminister som sade "det här är vår kulturpolitik, det här står vi för".

Monique Nilsfors, 2:e vice ordförande i kulturnämnden i Vallentuna, blev förvånad när hon hörde att Liljestrand utnämnts till kulturminister, berättar hon för Dagens Nyheter.

– Jag hade tyckt att det vore mer naturligt om hon blev ansvarig för utbildning eller näringslivsfrågor. Hon har aldrig uppvisat något intresse för kulturfrågor eller förespråkat eller jobbat med några kulturprojekt, jag upplever inte att hon bryr sig om kultur över huvud taget, säger hon till tidningen.

Expressens kulturskribent Victor Malm noterar i en krönika den nya ministerns begränsade meriter. Han frågar sig om Liljestrand har tillräckligt stor "trovärdighet för att ro i land något så komplext och kontroversiellt som en kulturkanon", och han tror att Sverigedemokraterna kan bli ett problem för henne i framtiden.

"Kritiken mot public service är en bärande del i partiets identitet, och även om regeringsförklaringen utfäster att public services långsiktiga finansiering ska vidmakthållas och värnas som en del av den demokratiska infrastrukturen, utgår jag från att utspelen och kritiken kommer att fortsätta. Klarar Liljestrand av att sätta hårt mot hårt?", undrar Malm.