Annons

Kultklassiker värda nytt liv

De fyra böckerna om Igelkotten och Mullvaden från 1990-talet kallas av förlaget (och även av många andra bilderboksälskare) för kultklassiker. Det epitetet finns det inget att invända mot.
Publicerad 6 december 2017
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Foto: Gunnar Lundkvist

Den stora boken om Igelkotten och Mullvaden

Genre: Bilderbokssamling

Text och bild: Anna Höglund och Gunnar Lundkvist

Förlag: Lilla Piratförlaget

I slutet av 1990-talet skapade Anna Höglund och Gunnar Lundkvist det omaka bilderboksparet Igelkotten och Mullvaden. Det blev fyra böcker på bara några år som nu utkommer i en samlingsutgåva.

Barbro Lindgren har skrivit ett kort förord där hon inleder med den träffande beskrivningen att: ”Igelkotten och Mullvaden är väl som folk är mest, fast bättre. Igelkotten vill göra allting fort, men Mullvaden vill ta det lugnt.”

Igelkotten stoppar ner chokladkakan i sin förklädesficka när Mullvaden – och handlaren – inte ser.unnar
Igelkotten stoppar ner chokladkakan i sin förklädesficka när Mullvaden – och handlaren – inte ser.unnarFoto: Gunnar Lindkvist
Annons

Den första boken ”Igelkotten och Mullvaden äter middag” inleds med att Mullvaden traskar hem efter en lång dag i skogen. På vägen ligger en rishög vilket upprör den ordningsamme Mullvaden. Fast vid närmare betraktande visar sig rishögen vara en sovande Igelkott. Vakna, här kan du inte ligga! Varför inte, undrar Igelkotten. För du kan bli överkörd och platt som en pannkaka! Pannkaka är gott, säger Igelkotten och har därmed liksom bjudit in sig på middag. Man måste gilla båda dessa figurer även om Igelkottens totalt egocentriska personligt hade varit ganska ansträngande om hon ingått i ens egen bekantskapskrets.

Igelkotten har inga gränser eller regler, utom möjligen de hon uppfinner i stunden allt som det passar henne själv bäst (utan överdrift rätt anarkistiska lagar).

Jag är svag för alla fyra berättelserna med ett extra plus för den sista boken: ”Igelkotten och Mullvaden går och handlar”. Mullvaden med sin inköpslista i högsta hugg vill läsa och låta Igelkotten hämta varorna. Behövs inte, kontrar Igelkotten och hugger ett paket med chokladflingor. Mullvaden dirigerar och kotten hämtar pustande lydigt. Men så kommer hon springande med en chokladkaka. ”Det står inte på listan, säger Mullvaden. Det står på min lista, säger Igelkotten.” Bakom ryggen kan läsaren se hur Igelkotten stoppar ner chokladkakan i sin förklädesficka… Oj, oj och nu kommer en arg handelsman, hur ska detta sluta…

Historierna är drastiska och roliga. Bilderna har en tydlig rumslighet och fångar berättelsens hektiska ögonblick. När texten även andas poesi får bilderna en mera diffus karaktär i romantiskt blått skimmer som när Mullvaden sent på natten går ut en stund i fullmånens sken och; ”Korna lyser vita i hagen.” Å jag är en månskensmullvad, tänker han och allt är nattligt genomskinligt.

Eva WahlströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons