Kultur

Kontrabasen – 90 minuter som rymmer ett liv

Teaterrecension Artikeln publicerades
Tomas von Brömssen spelar huvudrollen i ”Kontrabasen” på Göteborgs Stadsteater.
Foto: Ola Kjelbye
Tomas von Brömssen spelar huvudrollen i ”Kontrabasen” på Göteborgs Stadsteater.

I ”Kontrabasen” på Göteborgs Stadsteater får Tomas von Brömssen visa vilken unik förmåga han har när det gäller att visa hur tragik och komik samspelar i en människa.

Kontrabasen

Göteborg Stadsteater

Kontrabasen

Av: Patrick Süskind

Översättning: Hans Axel Holm

Bearbetning och regi: Eva Bergman

I rollen: Tomas von Brömssen

Musiker: Bernt Andersson, Anders Blad / Bo Stenholm, Daniel Ekborg, Michael Krönlein, Per Melin, Stefan Sandberg

Scenografi och kostym: Tofte Lamberg

Ljus: Willam Wenner

Ljud: Tommy Carlsson

Mask: Elisabeth Wigander

Dramaturg: Sisela Lindblom

Ibland verkar det så enkelt med teatern: en lysande text, en känslig regi, ett briljant skådespeleri och magi uppstår. Och låt det omgående bli sagt att detta är just vad som är för handen när Göteborgs Stadsteater låter Tomas von Brömssen med sin unika förmåga att blottlägga beroendet mellan komik och tragik spela huvudrollen och den enda rollen i Patrick Süskinds pjäs ”Kontrabasen” från 1981, en modern klassiker.

Scenen förlorar sig på djupet i mörkt blåsvart, dit är handlingen inte heller är förlagd, så gott som allt som sker äger rum på scenens främre del, ja precis ovanför det orkesterdike som inte finns här, men som ändå utgör en viktig utgångspunkt från vilken den ensamme kontrabasisten i von Brömssens gestalt beskriver sin situation – och sin syn på världen och livet. I en halvcirkel bakom honom finns det gäng musiker som i decennier skapat känslor på Backateatern och ibland också på Stadsteatern, särskilt när Eva Bergman regisserar, som hon gör nu också. Och då brukar det som bekant bli bra, mycket bra.

Patrick Süskinds monolog är både skärande intelligent och en pågående detonation av motstridiga känslor. Det ställer givetvis stora krav på skådespelarens lyhördhet för textens variationer och förmåga att förhålla sig till det stora känsloregistret i pjäsen. Den namnlöse huvudpersonen förhåller sig till sitt instrument med både sådan kärlek man kan känna för någon till vilken man en gång länkade sitt öde, och med det hat ett krävande, instängt och unket beroende kan väcka.

Foto: Ola Kjelbye

Det ligger förstås nära till hands att se pjäsen som symboliserande, det är uppenbart att den kontrabas som von Brömssen med ömsom lidelse och leda kretsar kring är lika ofrånkomlig för honom som livet självt, och att alla de möjligheter att komma loss från det klumpiga instrumentet som han drömmer om är omöjliga.

Pjäsen blir mer och mer spänningsladdad och den absurda humorn blir mer och mer uttalad med sin raka förbindelse mellan ångest och uppgivet men befriande skratt. Huvudpersonen hyser bestämda åsikter om de stora kompositörer han tvingas förhålla sig till därbak i orkestern. Han är framför allt skeptisk till Wagner, som också måste ifrågasättas eftersom Hitler var wagnerian.

Den intensiva monologen ger anledning till ett antal musikaliska demonstrationer, där förekommer Wagner (förstås), Brahms, Chopin, Charlie Mingus med flera. Tomas von Brömssen som ju sjunger fint får framföra (på tyska) ”Herr Ober, zwei Mokka” av Oscar Joost. Biermusik trots kaffet. Och lite jobbigt tyskhurtigt. Men han gör det också som ett inslag i en dagdröm, där han äntligen lyckats knyta kontakten med den unga sopran som han förälskat sig i, Sara. Hon är givetvis ouppnåelig för honom, en sliten och illusionslös gammal musiker. Men även en sådan måste väl ha rätt att drömma.

”Kontrabasen” är ingen lång pjäs, allt är över på nittio minuter. Nittio minuter som rymmer ett liv.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.