Konstnär med ständigt driv

Febril aktivitet råder. Målningar ska upp på väggarna, textiler ska hängas, skulpturer placeras. Spotlights i taket måste justeras så att ljuset faller rätt.

Lars Gustaf Andersson är i full färd med att förbereda sin utställning Do you love me? på galleriet vid Österlånggatan.

För många boråsare är han inget obekant namn. Han sitter i kulturnämnden för folkpartiet, och har länge sysslat med företagande inom reklam och marknadskommunikation.

Nytt fokus i livet

Men år 2000 blev en brytpunkt. Personliga och professionella besvikelser fick Lars Gustaf Andersson att ändra fokus.

– Traumat var så stort. Jag var tvungen att bestämma mig vad jag ville göra med livet. Då sökte jag till konstskolan i Göteborg och kom in – trots att jag var 51 år, skrattar han.

Lärarna visade sig mycket uppmuntrande, och på den vägen är det. Idag har Lars Gustaf Andersson en egen ateljé på 320 kvadratmeter vid Textilmuseet i Borås. Produktiviteten är det sannerligen inget fel på.

Måste ha drivet

– Ateljén är proppfull med konst. Teckningar, grafik, skulpturer, kistor och allt annat jag gjort. Jag kan inte förstå konstnärer som bara gör ett verk om året. Jag måste ha drivet, jag måste hela tiden hålla igång.

Vad har din bakgrund som reklamare gett dig som konstnär?

– På konstskolan fick jag höra att det märktes att jag jobbat med reklam. Där är det viktigt att vara tydlig, annars förstår inte åskådarna. Det är något jag bär med mig in i konsten, förklarar han och understryker i nästa andetag:

– Därmed inte sagt att min konst är ytlig. Konsten måste fylla en funktion för mig, den måste berätta något.

Det stora i det lilla

Vi går omkring i lokalen en stund och samtalar om skapandets villkor. Lars Gustaf Andersson inskärper betydelsen av nerv och lust. Förmågan att ”se det stora i det lilla, och det lilla i det stora” är något av en personlig devis i sammanhanget.

Du arbetar i många material och med skilda uttrycksformer. Varför nöjer du dig inte med att exempelvis bara måla i ditt konstnärskap?

– Det är en resa, en upplevelse jag gör. Jag stannar vid olika positioner eller stationer – där kanske det passar med en textil. Eller där passar det med en järnbit att göra något av.

Hur vill du beskriva temat i denna utställning?

– Det är både lycka, sorg och smärta. Kärleken är inte alltid bestående.

Förhoppningar på mottagandet?

–?Det vore roligt om människor förstår att det ligger mycket känsla och arbete bakom. Man blir inte konstnär på en eftermiddag. Det här är erfarenheter jag har lagrat sedan mycket lång tid tillbaka.

Hasse Persson kommer

In genom dörren till galleriet kommer plötsligt chefen för Borås Konstmuseum för att byta några ord inför lördagen. Det är ingen slump. Hasse Persson ska inviga utställningen.

Varför har du tagit dig an den uppgiften?

– Jag vill följa den lokala konstscenen så gott det går. Ett bra sätt är att utsätta sig själv för invigningar, då får man verkligen sätta sig in i ett konstnärskap.

Vad tycker du då om Lars Gustaf Andersson?

– Han är en driven konstnär som visar en väldig bredd. Jag tycker det är intressant med människor som sysslat med kreativ verksamhet från kommersiella och ekonomiska utgångspunkter, säger Hasse Persson.

Han tycker sig se framväxten av en annan sorts företagspersoner numera, som likt Lars Gustaf Andersson även har ett etiskt, moraliskt och konstnärligt intresse. Det ger nya ingångar som berikar konsten.

Döm själva. Idag kl 13.00 är det vernissage.