Konsten att leka sig fram

Utställningshallen på Ålgården är nästan högtidlig. De vitmålade väggarna och akustiken gör att den påminner om en kyrka. Men det är den inte. I byggnaden, som en gång användes som kvarn och vattenverk, ryms idag konstnärliga skatter. För tillfället är det konst från de två senaste årens produktion av Maurits Ylitalo som hänger på väggarna.

Nästan direkt efter att studierna avslutats vid Konsthögskolan Valand i Göteborg blev Maurits Ylitalo tillfrågad att ställa ut på Borås Konstmuseum. Det har blivit flera utställningar efter det, men innan dess präglades det begynnande konstnärskapet av hårt och idogt arbete.

Nya platser

Den höstliga väderleken gör sig påmind även inne i utställningshallen. Men Maurits är förberedd inför dagens uppgift; att hänga tavlor. Han rättar till jackan och berättar att de redan hängt en gång, men att det inte kändes helt rätt. Nu har några konstverk fått nya platser och kommit i sitt rätta element.

I sena tonåren bestämde han sig för att det var konstnär han skulle bli. Det blev mer angeläget att få uttrycka sig genom konsten.

– Det är mycket som ska till för att hitta fram till ett eget uttryck.

Han gick vägen via olika förberedande konstskolor innan han sökte sig till Valand. Väl där fick han chansen att utmana sitt eget skapande. Metoder och tekniker, olika konstformer. Men måleri och teckning var det som låg närmast till hands.

Nu ägnar han sig åt en blandteknik av måleri, teckning och collage. Han gör det som känns bäst för stunden, men vägrar att utesluta alternativa metoder.

– Det är viktigt att inte stänga några dörrar.

Maurits Ylitalo berättar att det väsentliga i konstnärskapet är att ha kul och leka sig fram. Att hålla sig fri och så långt som möjligt inte låta sig låsas i skapandet.

Leka sig fram

En rädsla är att konsten ska bli för vuxen – stel och fyrkantigt.

Hur tänker du för att inte fastna i det?

– Jag försöker att tänka som ett barn. De bryr sig inte om något, de bara gör. Att hålla sinnet öppet för olika uttryck är viktigt. Ibland drabbas man av kramp men då får man hitta nya vägar för att komma fram till en lösning som fungerar.

Ett par av de verk som finns med i utställningen på Ålgården är resultat av tillfällen då krampen satt in. När det inte fungerat. Ibland löser det sig så att delar av olika verk komponeras och då plötsligt fungerar det.

Ett annat ägnade han sig åt i ett år innan han kände att nu är det färdigt. Olika verk får olika lösningar. Han går efter sin intuition.

Tina Andersson

tina.andersson@bt.se

033-700 07 00