Khemiri tillbaka med en smart roman om tre systrar
Systrarna
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Förlag: Albert Bonniers
Jag känner att jag måste nämna tegelstenen i rummet först. ”Systrarna” är Jonas Hassen Khemiris längsta roman hittills, och den är lång. Den är tung. Ett tag tänker jag att det är för mycket (och det kanske det är, i någon mån). Varför är det så många kommatecken och namn och tidshopp? Men när jag slår igen den sjuhundratjugotredje sidan är jag ändå rörd.
Systrarna i titeln är Ina, Evelyn och Anastasia, och vi får följa dem från barndom till vuxenliv, från att vara grannar med en viss Jonas på Drakensberg på 90-talet, vidare till millennieskiftesfester, karriärval och kärleksliv. Systrarnas mentalt instabila (och ofta frånvarande) ensamstående mamma tror stenhårt att deras familj har fått en förbannelse kastad över sig: att allt de älskar ska de förlora.
Som figurer är systrarna stundtals lite klichéartade, deras relationer och inbördes spänningar är späckade med klassiska troper och romcom-vändningar. Men det är inte det som är intressant här, utan hur deras liv vävs ihop med Jonas.
”Systrarna” handlar främst om de där människorna och mötena som – hur små eller stora de än må vara i verkligheten – blir till myter, legender i berättelsen om ens liv. Khemiri använder ofta autofiktiva grepp, och ”Systrarna” är absolut inget undantag. I texten finns återkommande tankar om att göra livet till fiktion, att skriva sitt liv till en berättelse där allt har betydelse för handlingen. ”Main character syndrome”, som kidsen säger på TikTok.
Vill man vara kritisk skulle man kunna säga att det är en upprepning av samma litterära grepp och teman som tidigare, men ärligt talat gör Khemiri det så snyggt att det inte spelar så stor roll. Nytänkande är underordnat skicklighet ibland.
Att läsa Khemiri är en upplevelse som ger tillbaka lika mycket som du själv investerar i läsningen, precis som i all stor konst. Det innebär att om du lagt tid på hans författarskap och läst hans tidigare romaner, belönar ”Systrarna” dig i form av smarta blinkningar och paralleller till det khemiriska litterära universumet. Det är platser där vi varit förut (Berlin, Tunisien, Stockholm), referenser och skeenden som känns igen.
Det får en inte bara att känna sig smart som läsare, utan också på något sätt inkluderad. Liksom exklusivt inbjuden till alla intressanta metanivåer där figurer, tidigare böcker och berättarröster överlappar varandra. Samtidigt behåller Khemiri tillräckligt mycket slump och lösa trådar för att romanen faktiskt ska kännas trovärdig, riktig. ”Systrarna” är en smart, rolig roman av en av våra allra största samtida författare.
