Jazzigt storband bjöd på musikalitet

En gudabenådad trombonist bjöd en hänförd publik på sin musikalitet. Bo W Jonsson gratulerar Club Jazz in Time till ett av krönen i sin verksamhet.

Recension • Publicerad 26 januari 2020 • Uppdaterad 27 januari 2020

Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.

Att i ord teckna den musikaliska upplevelsen kan egentligen tyckas både omöjligt och förmätet. Ändå kanske någon dristar sig till påståendet att det bor en känsla av innerlighet och melankoli i Nils Landgrens trombon. Åtminstone övertygar hans och pianisten Jan Lundgrens inspelning av musikstycket ”Blekinge”, för att ta ett exempel. Samma kan också gälla för hans framträdande som sångare. Men kontrasten, måste sägas, huserar också i instrumentet, bland annat i form av funkens utlevande och svängiga rytmer.

Nils Landgren är som bekant en mångsidig musiker som med förtjusning ger sig i kast med jazzens talrika stilar. Dessutom bör påminnas om hans gedigna internationella erfarenheter då han musicerat tillsammans med en hel del av jazzens storheter.

Annons

I kväll står han på estraden i ett lyckat musikaliskt samarbete med Vargöns Storband, en orkester av höggradig kvalitet som existerat sedan 1982. Att den också innesluter begåvade solister framgick redan inledningsvis då altsaxofonisten Örjan Carlsson och trumpetaren Patrik Jansson växelvis bjöd på fantasifulla solon. I sammanhanget kan nämnas att såväl pianisten Henrik Mossberg som gitarristen Bengt Danhäll sällade sig till den här gruppen.

Nils Landgren själv förförde otvivelaktigt publiken med sitt första nummer ”I’m getting sentimental over you”, där hans mjuka och vackra ton kom till sin rätt. Men när melodins tempo dubblerades kom hans andra sida av svängig funk till utryck.

Så fortlöpte konserten med variation i programmet, stilla lyriska inslag kontrasterades med mer hårdföra rytmer, det rent instrumentala med Landgrens lågmälda och känslofulla sång. Minnesvärd blev hans underbara solo i hans egen komposition ”Julian”, vars karaktär av melankolisk ballad gick rakt till hjärtat. Å andra sidan fick vi lyssna till virtuosen Landgren i ”Mercy, mercy, mercy” där det illustrerades vad man kan åstadkomma med en trombon. Ty ett litet osannolikt pip i högsta registret avlöstes av lika osannolika bröl från monsteravgrunden!

Således - det är bara att tacka för en konsert som sent skall glömmas, där hänförande musikalitet parades med Nils Landgrens opretentiösa framtoning som spred en värmande sympati hos publiken.

Fakta