unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Sjuhäradarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Jakob Hellman är äntligen hemma

Pop som visserligen låter bekant, men som också åldrats fint. Som att Hellman till slut accepterat sin plats, skriver BT:s recensent Karin Grönroos om Jakob Hellmans nya album ”Äntligen borta”
Jakob Hellman är aktuell med sin andra skiva ”Äntligen borta”, hans första efter debuten för 32 år sedan.
Jakob Hellman är aktuell med sin andra skiva ”Äntligen borta”, hans första efter debuten för 32 år sedan.
Foto: Universal/Pressbild

Pop

Jakob Hellman

btbtbtbtbt
Album: Äntligen borta
Skivbolag: EMI/Universal

De gånger Jakob Hellman har stått på scenen under det senaste decenniet, eller ens sedan succén med debuten ”...och stora havet” från 1989, är som bekant inte många. Men de finns, och har ofta avslöjat en artist som helst av allt verkar vilja vara någon annanstans. Med nerverna till den grad på utsidan att det faktiskt tagit emot att se på.

Men så kom coronapandemin, och medan resten av musikbranschen tvingades gå i ide så öppnade Hellman dörren och gick ut. Släppte singlar, medverkade i sommarens upplaga av ”Så mycket bättre” och färdigställde till slut den där svåra andra skivan. Den stora comebacken. Efter 32 år. Visserligen fortfarande med nerverna och känslorna på utsidan, men också med en tankfullhet som piggar upp i en tid där image är allt.

Mitt i allt detta kommer han också med nytt hopp i orden, och pop som visserligen låter bekant, men som också åldrats fint. Som att han äntligen hittat och accepterat sin plats.

” Jag är äntligen borta här, jag vill inte att det tar slut. För jag är i en bättre värld. Jag kan börja där jag är. Jag behöver inte gå vilse i natten, tills någon vänlig själ tar tag i ratten. Jag kan börja här”, sjunger han i det inledande titelspåret.

Han vrider och vänder på sig själv, och lägger upp funderingarna som små betraktelser. Vågar placera sig själv i en större kontext. Det ger djup och personlighet åt låtarna, även om arrangemangen som sådana hålls inom kontrollerade ramar.

Men stämningarna, och melankolin i Jakob Hellmans unika röst är det som drabbar hårdast. Spår som ”Trettiofem” och ”Jag kan inte säga hejdå till dig” väger tungt, och jag tänker att det är åren av tystnad som tagit Jakob Hellman till den nivån av låtskrivande. Där allt får plats, men egentligen inget känns överflödigt.

” Det känns som arbete, jag tar en sak i sänder. Jag letar efter nåt. Jag känner att det är nåt gott om jag så tappar tråden, jag ska hålla på ändå utan nån ände. Jag vaknar och börjar om, om och om, om och om. Känner ni igen det? (”Trettiofem”)”.