Isabella Lövin skildrar kampen för vår lilla blå planet i ”Oceankänslan”
Oceankänslan – Om behovet av en ny berättelse
Författare: Isabella Lövin
Förlag: Natur & Kultur
Bokens omslag överraskar mig med sin vackert ljusblå färg. Den hoppets färg vi alla behöver i en värld som svartnar på alla kanter. Och hopp det får man, intygar författarinnan, medan man strider mot drakarna.
Isabella Lövin växlar mellan utblickar i världen och interiörer från det ofta smutsiga politiska spelet. För att få något gjort, betonar hon, krävs politisk vilja. Uttrycket brukar förknippas med Olof Palme: “Politik – kamrater – det är att vilja något” (SSU:s kongressfest 1964).
Man kan undra varför vi inte rakt av gör det som är nödvändigt för en jord där alla kan leva. En avgörande förutsättning är att lämna fossilberoendet – olja, kol, gas och därmed minska koldioxidhalten i atmosfären. Isabella Lövin ställer ofta den frågan. När en av världens främsta klimatprofiler, amerikanen Gus Speth, skulle sammanfatta ett liv av miljökamp sa han: “De största miljöproblemen är girighet, själviskhet och apati.”
Detta motstånd kan ta sig olika former. Isabella Lövin har följande fyra “hypoteser”:
””Det är så dyrt och svårt, och vi sitter så hårt fast i ohållbara system, så det går bara inte”. Detta avrättar Isabella Lövin elegant. Det hon skriver om elbilar och SUV:ar är särskilt upplysande.”Kjell Andersson, recensent
1.Det är så dyrt och svårt, och vi sitter så hårt fast i ohållbara system, så det går bara inte. Detta avrättar hon elegant. Det hon skriver om elbilar och SUV:ar är särskilt upplysande.
2. Det blir så dyrt, det drabbar den vanliga lilla människan så hårt, så det går inte. Det kan vara för den där eliten på sina höga hästar, inte för vanligt folk (med och utan gula västar. Mitt tillägg.). Men grön omställning – se till exempel Norrland – är det som skapar framtid och jobb.
3. Det är ändå stora företag som styr, och mutade politiker springer deras ärenden. Isabella Lövin vet, hon har sett det. Men det gäller inte alla.
4. Många politiker är inte ens korrumperade “utan bara fega och populistiska och har fingret i luften för att se vart vinden blåser”. Vad dessa politiker, som säger sig ömma för vanligt folk, egentligen gör är att gynna fossilindustrin!
”Till slut kan man fråga: Har vi något val? Det verkar inte ha gått upp för många av aktörerna.”Kjell Andersson, recensent
Till slut kan man fråga: Har vi något val? Det verkar inte ha gått upp för många av aktörerna.
Bokens sista kapitel handlar om den viktiga oceankänslan dubbelt förmedlad av de små önationerna i Stilla havet, Kiribati med flera. De flesta av dessa är redan dömda till undergång på grund av stigande havsnivåer. För vår levnadsstandards skull. Vad de unga på Kiribati får lära sig och drömmer om är inte en framtid i sin kultur, det är att flytta därifrån till Australien, Nya Zeeland, Fiji...
