Ida Börjel klär av ekonomismens språk med poesi
Arvodet. Marginalintäkten.
Författare: Ida Börjel
Förlag: Anti
Ida Börjel tar sig an, som ingen annan svensk poet, de språkliga strukturer som har oss i sitt grepp; det juridiska i ”Konsumentköplagen: juris lyrik” (2008), radioskvalet i ”Skåneradio” (2006) och i debutsamlingen ”Sond” (2004) sker det på flera nivåer, inte minst de litterära, där Ida Börjels poesi krockar med texter av både Willy Kyrklund och Gertrude Stein.
För ”Sond” fick Ida Börjel Borås Tidnings Debutantpris, hon har sedan dess varit en av våra mest intressanta poeter i sin ödmjuka gränslöshet och vassa humor.
Då har jag ändå inte nämnt den monumentalt vackert sargade ”Ma” (2014) som kontrasterar perspektivet på en värld som håller på att förgöra sig själv mot det individuella och sårbara som finns i ett moderskap. ”Ma” Augustprisnominerades, med rätta.
”Ma” gavs ut av stora Bonniers. Varför Ida Börjels nya bok, ”Arvodet. Marginalintäkten” ges ut av det lilla men kvalitetsinriktade Malmö-förlaget Anti vet jag inte men strunt samma – detta är ännu en Ida Börjel-samling av hög kvalitet. Den här gången är det ekonomismens språk som grundligt inventeras och kläs av, vällustigt och med en djupgående satirisk udd.
Boken består av två hörspel för, i båda fallen, tre roller. I ”Arvodet” är de tre kvinnor i en studio i Köpenhamn som ”har anlitats för att med den korttidsanställdas entusiasm och en pinglande röst befästa ekonomismens världsbild i etern”. De försöker beskriva den danska ekonomin med hjälp av alla de termer som vi vanligtvis hör i mediala finanssammanhang men snart brister det, annat smyger sig in. ”Sanningen ska vara enkel” säger en röst. ”Men inte när det gäller ekonomi”, svarar en annan och den tredje lägger till: ”och poesi”.
”Men om det ekonomiska språket behärskar vår tillvaro, vad kan poesins språk göra? Befria oss?”
Jämförelsen mellan ekonomi och poesi kommer igen på flera ställen; båda går att uppfatta som något ”tråkigt, farligt och svårt”. Men om det ekonomiska språket behärskar vår tillvaro, vad kan poesins språk göra? Befria oss? Eller är vi fångar för evigt i de ekonomiska definitionerna av vad som är värdefullt, även när kärlek ska praktiseras:
Hur säger man jag älskar dig på ekonomiska?
Du förtjänar mig
Du gör mig investeringsbenägen
Jag vill ta ett lån med dig
Det andra hörspelet, från Radiohuset i Stockholm, är rollbesatt med ”tre visstidsanställda orakel i övre medelåldern”. De borrar sig, med gamla myters hjälp – en av rollerna är Pythian, det vill säga Oraklet i Delfi – ännu längre ner i ekonomismens skadeverkningar på det mänskliga psyket, som begäret, till exempel, ”det omättliga ha-mer-besväret”. Ett begär som aldrig kan stillas, ”som man inte får nog av när man får det”.
Som hörspel fungerar dessa stycken utmärkt. Rytmen och humorn gör texterna oemotståndliga vid högläsning.
Men sammantagna är de också ett poetiskt läsäventyr med ett ärende, att underminera den ekonomiska världsordningens maktspråk. Ida Börjel lyckas med det och visar därmed på en alternativ värld. Så viktig kan poesi vara.
