Humanism på väggen

Hemma hos Claes Lindell och hustru Pia Lindell är det en glad blandning på den gula väggen i trappan mellan våningarna. Ett egenhändigt tillverkat klösträ för de två katterna. En lykta, en plakett, fågelplanscher, svartvit fotoaffisch med texten ”50 -talet”.

Och så Claes Lindells favorit: den inramade affischen från filmen Karl-Bertil Jonssons julafton.

– Jag kan stå och begrunda den flera gånger om dagen.

Claes Lindell läste Tage Danielssons berättelse när den kom 1964. 1975 blev den film, och själva affischen kom som reklamskylt för boken.

Claes Lindell ser Karl- Bertil varje jul. Det är en svensk klassiker, del av vår kultur. Finns det någon som inte känner till hans dåd att ta julklappar från de rika och ge till de fattiga?

– Det finns repliker som alla kan, säger Claes Lindell och citerar: ”Jag har närt en kommunist vid min barm!” eller ”Ljuga för mor på julafton? Nej. Rakryggat yppa sanningen? Ja!”

– Jag tänker ofta på Karl Bertil, han är ofta med mig. Och han är tidlös.

Blått och orange

Claes Lindell gillar inte bara innehållet, utan bilden i sig, gjord av Per Åhlin.

– Den är enkelt gjord och det passar mig. Naivistiskt blå i bakgrunden. Det är min färg. Fast hustrun gillar orange, gult och rött.

Det är ett färgstarkt hem Claes och Pia Lindell delar och i arbetsrummet hänger Pia Lindells favorit: ett inramat orange fält.

Claes Lindell tar glatt fram två oinramade målardukar och visar:

– Vi målar en tavla åt varandra varje juldag. Det här gjorde vi i julas!

Claes har målat sig, Pia, katterna och huset - blått. Pias tavla till honom? Ett rött hjärta på orange botten.

Har du något du skäms för på väggen?

– Vi är väl inte typerna som skäms, men i så fall den här...säger Claes Lindell och pekar stumt och lite retsamt på en väggklocka med Star Trek-motiv.

– Jag har alla boxarna, säger Pia Lindell och skrattar.

Citatvägg

– Annars är vi inte mycket för att hänga saker på väggen, konstaterar Claes , som byggt en stor modelljärnväg i källaren med piffiga detaljer som ett nakenbad, en tjuvkikare, ett nöjesfält på gång och ett klätterberg åt Pia i orange.

Men den största väggprydnaden i huset har Claes Lindell faktiskt tillverkat själv:

– Ord som betytt mycket, varför kan man inte hänga dem på väggen? undrar han och visar.

Den lysande färgstarka väggen i sovrummet är klädd med ett collage av citat, dikter och ord , vackert skrivna och arrangerade på 21 pappersark.

Om du fick välja konstverk helt fritt, utan tanke på kostnad?

– Det skulle kanske vara trevligt att låna Den döende dandyn ett tag. Men äga? Absolut inte. Det har vi inget behov av.

Säger Claes Lindell och låter nästan som Karl Bertil.

Empati med räven

Första intensiva minnet av en tavla?

– Det är väl den döende räven, säger Claes Lindell och visar en Bruno Liljefors-inspirerad tavla med guldram i vardagsrummet.

– Den fanns i mitt föräldrahem. Jag brukade ligga i soffan när jag var barn, titta på tavlan och känna så starkt för räven. Den ligger skadad och så kommer de två jakthundarna ...jag blev nog rörd till tårar.

Mest stolt över annars? Bröllopsbilderna från Ishotellet när Claes och Pia gifte sig. Reflexerna från isen gör gärna bilderna gröna, men här har fotografen lyckats.

Vilka konstverk skulle Claes Lindell rädda först om det brann?

– Inga. Jag skulle se till att få ut dig, Pia, mig och katterna. Det är oss det gäller.

Inger Melin

Tidigare artiklar i serien: Fredrik Berglund (16/6), Lena Palmén (23/6). Lena Nordholm 30/6, Claes Björnram 7/7, Anna Grahn 14/7