Hon skriver om sugardejting och makt: ”Ville laborera med olika former av kapital”

Du kan nästan känna den kvalmiga hettan, den konstanta urinlukten och doften av människor på stekheta trottoarer i extremstaden New York. Dofterna, stämningen, den dekadenta, smutsiga, fula, vackra och hårda tillvaron har bitit sig fast som en envis doft på sidorna i Linnéa Sjödins roman ”Bortom Amerika”. Det är meningen, berättar Linnéa Sjödin när vi sitter vid hennes köksbord i den avskalade ettan på Mariatorget. Endast bokhyllan är fylld till max. Hon flyttade in för bara några veckor sedan och har ännu inte hunnit göra lägenheten till sin.

– Jag är väldigt doftorienterad, och New York är fylld av dem. Jag tänkte på det när jag var där i oktober, särskilt nu när marijuana har legaliserats. Och så alla food trucks, och en konstant urindoft. Jag hoppas att det är påtagligt när man läser, säger hon.

Staden New York är lite av en egen karaktär i boken, närvarande på samma sätt som i bland annat tv-serien ”Sex and the city”.

– Jag ville att det skulle kännas så. Det är en otroligt intensiv stad. Det är uppenbarligen många som har tyckt det före mig, det finns så väldigt mycket som utspelar sig i just New York. Det är en extrem stad, och en hyperkapitalistisk stad. Därför tyckte jag att det blev intressant att använda det som en bakgrund till den här berättelsen.

Linnéa Sjödin kommer från början från Umeå, men flyttade därifrån som 18-åring. Om hon någonsin haft en norrländsk dialekt har den för länge sedan försvunnit. Hon visste alltid att hon ville skriva böcker, men hon ville också mer. Det vill hon fortfarande. Ett liv som heltidsförfattare lockar henne inte. I dag jobbar hon heltid på Storytel med förlagskontakter, men fyller också tiden som skrivarhandledare på Långholmens författarskola. Och så skriver hon sin andra roman.

– Jag skulle absolut inte vilja skriva på heltid. Jag har full förståelse för att många vill det, men jag är alldeles för extrovert för att göra det. Sen hade jag gärna velat lägga mer tid på att skriva än vad jag gör just nu.

Hennes bakgrund kan lätt liknas med en klyscha, menar hon. Hon är lärarbarn, läste nästan innan hon kunde gå. Hon var bästa kompis med bibliotekarierna och ägnade tiden på sexårs åt att sitta under ett bord och skriva noveller.

– Och sen har jag fortsatt. Det är en sån klyscha.

Det var hennes sätt att skapa mening av världen, berättar hon.

– Det var något som bara var mitt. Jag är äldst och har tre yngre bröder. Min mamma fick fyra barn inom åtta år, så det var ganska högljutt och rörigt hemma hos oss. Skrivandet var något som jag fick ha för mig själv.

Det första fröet till romanen såddes på en tråkig lektion i makroekonomi på college, under de två och ett halvt åren hon bodde i New York. Hon blev intresserad av extremerna som New York stod och fortfarande står för. Men ”Bortom Amerika” skrevs långt senare, när hon var tillbaka i Sverige och pluggade skrivande på Långholmens författarskola.

Hennes huvudkaraktär Lea, är ung och nyinflyttad i New York. Hon ska börja universitetet till hösten. Egentligen tillåter inte studentvisumet att hon jobbar, men när rumskompisen Alice börjar dejta äldre rika män för att ha råd med hyran bestämmer hon sig också för att testa.

Några undrar kanske, är ”Bortom Amerika” självbiografisk? Det går att urskilja ett antal likheter mellan Linnéa Sjödin och hennes huvudperson. Lea är Linnéas hebreiska namn. Linnéa flyttade precis som sin huvudkaraktär till New York för att studera.

Hon har själv ingen erfarenhet av sugardejting. Men på modeskolan där hon pluggade fanns flera unga kvinnor som ägnade sig åt det.

– Det var en skola med främst unga kvinnor. Man får ju egentligen inte jobba på studentvisum, men det gjorde alla ändå. Och sugardejting var absolut något som förekom, och det är ännu vanligare i dag. Såklart, för det är en industri som har vuxit sig ännu större med till exempel Onlyfans.

Vad var det med det som intresserade dig?

– Jag ville, för att jag tyckte att det var intressant, skriva om sugardejting som prostitutionsform, som jag verkligen tycker att det är. Vissa gör inte det. Sugardejting är något annat än gatuprostitution eller bordellverksamhet, det har andra incitament. Det handlar mer sällan om att man måste göra det för att kunna betala hyran, utan oftare om att försöka uppnå en viss typ av livsstil.

Lea behöver inte pengarna egentligen. Hon verkar mest göra det för att hon är uttråkad. Men hon ser det hela tiden som en transaktion, inte som en kärleksrelation. Sexet beskrivs på samma sätt, det är något perifert. Mannen som hon träffar är inte heller ond, han verkar snarare både omtänksam och generös, och vartefter utvecklas deras relation till något som kan liknas vid kärlek. Men Linnéa Sjödin påminner hela tiden om maktskillnaden mellan dem. Leas kapital är hennes ungdom och skönhet, vilket är något flyktigt. Hans är ekonomiskt. Hon har visserligen ett kulturellt kapital där de är jämbördiga, men på de flesta andra plan är de ojämlika.

– Det finns en poäng med att hon kommer från en annan metropol och inte en by Västerbotten. Jag har velat ge henne ett rätt stort kulturellt kapital för att jämna ut den delen mellan dem och göra deras relation mer komplex. Det blir en spännande... inte kontrast, utan likhet mellan de här två.

Det handlar om makt. Ekonomiskt makt. Det är det bärande temat i ”Bortom Amerika”.

– Jag ville laborera med olika former av kapital. Med makt och vad makt är. Och vilken makt som Lea har över sitt eget liv och i den här relationen.

En annan viktig del av boken är den nära vänskapen mellan Lea och Alice. Deras vänskap är en sådan som bara skapas de där åren när man är fri och formbar. De är olika, men lever i en gemenskap. Ingen av dem har pengar, lägenheten de bor i är i dåligt skick och saknar AC, så de fyller badkaret med isbitar för att svalka sig.

– Det jag mest hämtade från mig själv var väldigt nära, symbiotiska vänskapsrelationer med andra kvinnor i tidiga 20-årsåldern. Och särskilt just att vara på en plats där man är utlämnad till varandra, utan ett skyddsnät.

– Flera av de vänner som jag fick där är mina närmsta vänner i dag. Trots att det bara var drygt två år som vi var där allihopa. Men vi har blivit så otroligt formade av de åren. Jag tyckte att det var som att befinna sig i ett konstant förhöjt sinnestillstånd. Det är en upplevelse full av extremer som jag på något sätt ville fånga i boken.