Det slutar dock inte där. Liksom Robyn och Christine and the Queens före henne har Georgia Barnes på ”Seeking thrills” hittat fram till en fin kombination mellan attityd, melankoli och dans. Kontrasterna däremellan ger ett djup som annars är långt ifrån självklart inom den ofta glättiga electrogenren.

Jämfört med föregångaren märks dessutom ett nytt självförtroende och låtlistan tillåts löpande att utforska olika uttryck, sinnesstämningar och tempon. Utan att för den delens skull upplevas som spretig. Helheten då? Tack vare att Georgias röst lyfter och väver samman spårens olika identiteter så leds lyssnaren stadigt genom repertoaren.

Om den självbetitlade debuten hade mer R&B och hiphop i sig så har utvecklingen på ”Seeking thrills” alltså gått i en annan riktning. De tidigare parallellerna till bland andra M.I.A. blir därför heller inte lika självklara, men i spår som Feel it och Ray guns anas ändå en gemensam grund, om än i tillgängligare format.

Andra titlar som sticker ut lite extra är den morrande Mellow, liksom de finstämda Till I own it, Ultimate sailor och The thrill. Men, i slutändan är det ändå det mångdimensionella och svettigt dansanta som passar Georgia allra bäst. Där hittar hon ett naturligt driv och en obryddhet som rimmar väl med det popiga som präglar produktionen i stort.

Kanske finns det risk för att delar av publiken kommer att sakna Georgias progressiva uttryck, men på många sätt känns det ändå som att hon också fått chansen till ett nytt och bredare genombrott. Framöver känns det lätt att hoppas på en minst lika spännande fortsättning.