Geir Gulliksens sexuella sökande ställer viktiga frågor

Huvudpersonen i den nya romanen ”Bli snäll igen” bär de här tillstånden vidare. Henning är i femtioårsåldern, vilsen och han låter livet styras av tillfälligheter i väntan på något han inte riktigt kan definiera. Han lever nu ensam efter att ha misslyckats i alla sina tidigare relationer och äktenskap. Samspelet med kvinnor tycks ha nått vägs ände och tafatt försöker han återknyta kontakten med sin äldsta dotter Synne som han förlorat efter en tidigare separation.

Henning inser alltmer att han tidigare endast existerat genom de kvinnor han varit tillsammans med och när han nu funderar på vem han kan vara utan dem tänker han att det är genom en sexuell relation med en man som detta kan realiseras. Sagt och gjort! Konstruktionen är så pinsam att det nästan blir genant att läsa. Men Gulliksen låter sig inte hejdas. Skyddslöst låter han Henning begå alla de tänkbara känslomässiga och sexuellt undersökande misstagen.

På jobbet stryker han oväntat en man över kinden med handen, anklagas för sexuella trakasserier och får sparken. Har tar, via annons, kontakt med ett gift par för att tillsammans med mannen öva upp sin homosexualitet innan han utser Martin till att bli den nya, stora kärleken.

Hennings sökande i det sexuella, hur han – i ett ständigt växelspel – ska förvandlas från den omhändertagande till att bli omhandtagen, blir till smärtsamma insikter för honom själv, men även tröttande för läsaren. Det blir till slut för många kvävande ”jag” i den här berättelsen och alla samlagen, oavsett om det handlar om renodlade belägringar eller näst intill pornografiska workouts, blir mest blir kryddor utan effekt.

Nu tror jag ändå att Gulliksen är en så medveten och driven författare att det säkert också är meningen att han vill uppväcka just de här känslorna hos sin läsare. Att han genom att tänja på och överdriva känslor och handlingar, och genom att belysa Hennings formbara identitet, skall öppna våra ögon och få oss att tänka över vilket ansvar vi egentligen måste ha i alla våra relationer och hur vi interagerar med det omgivande samhället. Åtminstone hoppas jag att det är så.

”Bli snäll igen” har inte riktigt samma styrka som ”Berättelsen om ett äktenskap. Men den ställer många viktiga frågor om relationer i vår tid. Det som till slut kanske mest stannar kvar från den här berättelsen är hur Henning i sitt behov av självbekräftelse och självrannsakan skymmer bilden av sitt övergivna barn. Hon som nu skär och skadar sig själv. Där finns en verkligt existentiell smärtpunkt!