Fríða Ísberg imponerar med obehaglig dystopi om känsloregistrering

”Märket” är en klassiskt upplagd dystopi, förlagd i en framtid som ganska mycket liknar vår nutid, men uppgraderad med en del ytterligare inslag av avancerad intelligens och övervakning. Kanske har teknikens frammarsch bidragit till fixeringen vid de egenskaper som brukar betraktas som de djupast mänskliga, framför allt förmågan att känna empati.

I ett försök att vända en negativ utveckling och tidigt fånga upp individer som riskerar att hamna i skadliga beteenden har myndigheterna börjat testa befolkningens empatiska förmåga, för att kunna erbjuda stöd åt dem som behöver. Men alla vill inte testa sig, och de som avstår eller underkänns behandlas numera som andra klassens medborgare. De ”märkta” får allt större fördelar medan de ”omärkta” riskerar att till exempel bli av med jobbet, eller nekas lån på banken.

Isländska Fríða Ísberg, som tidigare skrivit poesi och noveller, översätts nu till svenska för första gången. I sin första roman har hon skapat en lika självklar som stilenlig metafor för den sorts polarisering som just nu präglar samhällsutvecklingen i stora delar av världen. De personer vi får följa i ”Märket” befinner sig på vitt skilda nivåer i det uppkomna kastsystemet, från psykologen Ólafur som är starkt övertygad om testningens goda syfte till problemkillen Tristan som fruktar inför testet och har börjat använda en drog som enligt ryktet ska bättra på resultatet.

Mönstret är lika igenkännligt som motbjudande. Ísbergs fiktiva vision har starka likheter med förödande skeenden i vår verkliga historia. Den påminner också om hur snabbt det kan gå, från ”vi investerar i psykisk hälsa” till ett scenario där unga män tar livet av sig för att de inte ser någon framtid, och obligatoriska tester för alltingsledamöter för att säkerställa ett politiskt styre ”utan psykopater”. Parallellerna till ”A Clockwork Orange” (såväl boken som filmen) är tydliga, men det ligger en särskilt ironisk poäng i att det isländska systemet fångar upp potentiella våldsverkare i stället för bekräftade, i en sorts självuppfyllande profetia.

I idéromaner som ”Märket” finns en inbyggd risk att det teoretiska ramverket får för stort utrymme, på bekostnad av andra komponenter. Vissa sådana tendenser kan anas i Ísbergs text, när gestalterna och de situationer de hamnar i nästan uteslutande sätts i relation till turerna kring empatiregistreringen. Å andra sidan kan den lite grälla gestaltningen, de uppskruvade känslorna och hispiga reaktionerna också sägas bidra till en sorts konstnärlig helhet.

Det är ju rädda människor som skildras här, i en värld där det som skulle skapa trygghet för alla i stället har blivit det största hotet mot samhörighet och tillit.