GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Flummiga ballader och vackra texter på Hellströms ”Illusioner”

På Hellströms nya album ”Illusioner” finns inga dansdängor, men många vackra, typiska Håkan-ballader.

För ett år sedan sa Håkan Hellström att han ville ha en scenpaus, han behövde hitta ny inspiration. Snabbare än någon kunnat ana så är favoritgöteborgaren tillbaka. För bara ett par veckor sedan hintades det om ny musik, en singel släpptes och hux flux har vi ett helt nytt album. Han vet hur han ska vara dramatisk den där Hellström.

Nio spår har han knåpat ihop tillsammans med parhästen Björn Olsson och ett spår är en svensk tolkning av Joni Mitchells Both sides now där Hellström skrivit svenska texten.

Hur låter dessa tio spår då? Jo lite som att Håkan Hellström gör parodi på sig själv. På gott och ont. För det är så mycket Håkan i “Illusioner” att det nästan svämmar över.

Mest tydligt blev det redan i första singelsläppet, den flummiga balladen Vänta tills våren, där det tryckts in jobbigt mycket text. Han slår nästan knut på sig själv med sin originella, men denna gången babbliga, poesi. Men också på äkta Håkan-vis så finns det en inbjudande refräng om hopp och tro.

För de flesta låtarna känns igen, de innehåller det som är det bästa med Håkan Hellström. Vemodet, texterna om paradiset och den förlorade kärleken. Och visst hyllar han en ny Göteborgsgata i Nordhemsgatan leder rakt in i himmelen. Men det är mindre kommersiellt, det är längre låtar som är mer visa än pop och elgitarrerna är nästintill utrotade.

Istället har han bjudit in Göteborgs symfoniorkester på flera av spåren. Det blir en effektfull kontrast mellan den svajiga sångaren och de dramatiska stråkarna. Framförallt i Mitt hjärta är ett jordskred och allsångspotentiella Sjung högre. Den sistnämnda en klar favorit.

Men så finns det de svagare spåren, som tidigare nämnda Vänta tills våren och Båda sidor nu, där texten blir ett rörigt och alltför flummigt blurr.

Det är ett album fullproppad med ballader om livet där varje ord ska höras och kännas. Publikfrieriet har fått komma i andra hand. Här finns ingen dansdänga som Din tid kommer eller Ramlar, men om fansen har utvecklats tillsammans med Håkan så kommer de att uppskatta ”Illusioner”. De kommer uppskatta att Göteborgssonen har fått göra den musik han lutat åt under de senaste två albumen men kanske varit för Ullevi-beroende för att faktiskt satsa på.

Läs mer