Ferrada-Noli inkluderar inte läsaren
Sakprosa
Dröm och skådespel: En introduktion till opera
Författare: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
Förlag: Atlas
En svensk skolgård någon gång under åttiotalet: ”Hårdrock eller synt?” frågar en självutnämnd tuffing de andra barnen. Svaret avgör om du får ansiktet fullt med snö eller inte. ”Jag gillar opera!” piper min kompis. Det är så udda att hon blir lämnad i fred.
Lite så är synen på opera hos många. Att det är så konstigt att det är lika bra att inte ens försöka. Genren är speciell och kanske inte helt lätt att ta till sig utan guidning, men än mer skapas fördomarna av kringverk och jargong. Hindren för att gå på opera – sociokulturella och ekonomiska – är högre än för mycket annan kultur.
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, musikkritiker på DN, är av den sympatiska åsikten att opera är för alla. För honom är det både ambitiös konst och lättillgänglig underhållning. ”Dröm och skådespel: En introduktion till opera” är tänkt som en slags osnobbig guide till operanybörjaren och musiken som nämns finns som spellistor på Spotify.
Tyvärr innebär inte det att boken alltid är inkluderande.
”Delarna om operans fyra element och operans historia är översiktliga, och han ifrågasätter sällan varför vissa saker är som de är och alltid har varit (vita, manliga, statisk repertoar …).”
Författaren förmedlar sin egen glädje och entusiasm framför allt i förordet. Det får mig, som varken är nybörjare eller expert, att bli intresserad, nyfiken och sugen på att lyssna och titta. Men fortsättningen är inte alltid lika inbjudande. Eftersom Ringskog Ferrada-Noli inte är klar över vem läsaren är kan tilltalet bli uteslutande. Språket är slängigt och bitvis slarvigt. Men framför allt finns det så mycket mer att berätta. Med tanke på författarens entusiasm för opera är det konstigt att han inte vill gräva djupare.
Delarna om operans fyra element och operans historia är översiktliga, och han ifrågasätter sällan varför vissa saker är som de är och alltid har varit (vita, manliga, statisk repertoar …). 1800-talet är hans favoritepok, och romantiken får hela fyra egna historiska kapitel. Även när han väljer ut och återberättar tio fantastiska operor härstammar fem från 1800-talet. Bara en är yngre än 100 år och bara en är skriven av en kvinna. Det är klart att det finns annat att välja där. Och även för ovana lyssnare vore det mer givande med analys i kombination med referaten.
Om målet är att presentera opera för en ny publik som redan är nyfiken och vill utmana sina fördomar så finns det mycket som är intressant, relevant och till och med spännande att diskutera, såväl inom musik och handling som kring verken. Sådant Ringskog Ferrada-Noli bara snuddar vid, som operans lek med könsroller och queerhet, inslag av rasism och sexism eller vad en viss föreställning betydde i sin samtid, hur det förändras i nutiden och hur vi tolkar det.
Men grundbudskapet har han ändå rätt i: Opera behöver inte vara så svårt som många tror. Så börja lyssna, hellre än att läsa.
