Sinead O’Brien kanske ses som ett obekant namn här i Sverige, men i Storbritannien har hon gjort ett avtryck med sina poetiska singlar. Hennes ep från 2020 väckte positiv uppmärksamhet då hennes sätt att pratsjunga setts som annorlunda. Här har irländskfödda artisten ett debutalbum som följer samma spår. Låtarna har en struktur på ett okonventionellt sätt. Ibland uttrycks texterna genom en dialog med varandra och O’Brien sjunger om hennes egna observationer, framtiden och det vardagliga. Plattan kan ses som minimalistiskt då det är hennes röst som är i centrum – och instrumenterna är snarare i periferin. Även om det ibland kan uppfattas som en enda stor röra med är albumet en upplevelse som var värt att vänta på.