Annons

Stefan Eklund: En vision krävs för att romaner ska blir bra film och teater

Så har romaner av Kerstin Ekman och Fjodor Dostojevskij blivit film- och scenverk med ett helt nytt tilltal.
Stefan EklundSkicka e-post
Litteraturkrönika • Publicerad 25 februari 2023
Stefan Eklund
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Händelser vid vatten. Pernilla August i rollen som Annie Raft.
Händelser vid vatten. Pernilla August i rollen som Annie Raft.Foto: Johan Paulin JPA

Att framgångsrika romaner blir film och teater är allt vanligare. Det finns inte sällan kommersiella skäl bakom. Man har så att säga en redan stor potentiell publik; de som har läst och gillat romanen.

Men om det stannar vid att endast göra film- eller scenverket så likt romanen som möjligt blir det konstnärliga fallet tungt. Några sådana själlösa försök har jag allt sett genom åren, endast värda att glömma.

Annons

Men när det handlar om att hitta en egen konstnärlig vision, då är jag med. Varför vill jag filma den här romanen? Varför vill jag göra teater av den här texten? När svar finns på de frågorna, hos regissör eller manusförfattare, då kan vi i publiken få en ny upplevelse av något vi trodde vi redan visste allt om.

Nyligen har jag tagit del av två utmärkta exempel; Kerstin Ekmans roman ”Händelser vid vatten”, förvandlad till TV-serie av regissören Mikael Marcimain och manusförfattarna Karin Arrhenius och Maren Louise Käehne, samt Fjodor Dostojevkijs klassiker ”Brott och straff”, i teaterversion av regissören Oliver Frljić, på Dramaten i Stockholm.

I båda fallen har romanerna förvandlats till närmast spektakulära visuella upplevelser, men man har också lyckats karva ut starka betydelsebärande skikt i historierna som ger texterna nytt liv. Och mycket har man strukit. Det är också viktigt. Man måste våga stryka när man går från text till ett verk där bilderna och dialogen ska bära den konstnärliga visionen.

”I båda fallen har romanerna förvandlats till närmast spektakulära visuella upplevelser.”

Kerstin Ekmans roman ”Händelser vid vatten” från 1993 är ett av de mest komplexa litterära verk Sverige har skådat de senaste decennierna. Ett mordmysterium i centrum, absolut, men texten rymmer så många olika spår att den närmast har en dostojevskijsk polyfon kvalitet. Det är lätt att förstå att tidigare försök att filma den har fallit redan på idéstadiet.

Men nu har man lyckats. I den aktuella TV-versionen har tyngdpunkten lagts på naturen. Den är oerhört vackert filmad, men vackert på ett brutalt, skrämmande och ja, ibland ”fult” sätt, om ni förstår vad jag menar. Vad gör en sådan miljö med människorna som lever i den? Den frågan har varit regissören Mikael Marcimains vision (något som för övrigt Kerstin Ekman själv har sagt sig dela). Den frågan skapar en molande grå och existentiell stämning som är svår att värja sig emot.

Brott och straff  av Fjodor Dostojevskij spelas i en scenversion av Oliver Frljić på Dramaten i Stockholm.
Brott och straff av Fjodor Dostojevskij spelas i en scenversion av Oliver Frljić på Dramaten i Stockholm.Foto: Sören Vilks

Oliver Frljićs version av tegelstensromanen ”Brott och straff” från 1866 är ett smärre under av koncentration och slagkraft. Han har sannerligen på de knappa två och en halv timmarna som föreställningen är lyckats kondensera ner den väldiga romanen om kärlekslängtan, skuld och den starkes förmenta rätt att sätta sig över idén om alla människors lika värde till en föreställning som tar andan ur en. Tempot, rytmen och de ständiga perspektivskiftena liknar inget annat jag har sett. Det är Oliver Frljićs egensinniga läsning av romanen som presenteras och den känns helt ny och högst aktuell i den orättfärdiga och plågade tid vi lever i.

Och här kanske den stora konstnärliga möjligheten finns; att som regissör våga lita på den unika vision som mötet med en texts tidlösa kvalitet ger. Då kan nya storverk skapas.

Annons
Annons
Annons
Annons