En varmhjärtad expressionist firar 40 år som målare
Jarl Ingvarsson: Festremsor
Konstakademien, Stockholm
T o m 25/2
Sparsörkonstnären Jarl Ingvarssons utställning på Konstakademien i Stockholm inleds med en målning på en liten plywoodskiva; ”Christus och X:et”. Den föreställer Jarl Ingvarssons två ledstjärnor. Jesus, förstås, den kristna tron är ett viktigt spår i hans konst. För all del sällan synligt, men det finns i det vardagsnära hopp som hans målningar ofta väcker. Sven X:et Erixon (1899–1970) är konstnären om vilken Ulf Linde en gång skrev: ”Han är en hejdlös målare, oregerlig – han använder allt, liknar alla och ingen, han är än lyrisk, än burlesk, än öm, än burdus.”
Det där skulle lika gärna kunna gälla Jarl Ingvarsson, men kanske utan det avslutande epitetet ”burdus”. Åtminstone numera. Hellre vänlig, ja, kanske till och med kärleksfull. Han är en varmhjärtad expressionist. Men det ”hejdlösa” berättandet delar han med X:et.
Utställningen heter ”Festremsor” vilket är en direkt hyllning till de festremsor Sven X:et Erixon själv en gång gjorde. Jarl Ingvarssons vepor, ibland tio meter, kryllar av färg, och mer eller mindre urskiljbara motiv, interfolierade av vita ytor.
Man blir glad, ja upprymd, av utställningen som blandar nya och gamla verk. Brödrostar, mattpiskare, ett päron – saker vi sällan reflekterar över skärskådas och färgläggs på ett sätt som gör livsrummet större och mer betydelsemättat. Jag fastnar också för fotbollen som svävar mot betraktaren i målningen ”Ronnie” (kan det vara legendariske målvakten Ronnie Hellström som åsyftas?). Frihetskänslan i den bilden gör betraktaren nästan tyngdlös av lycka.
Med utställningen firar Jarl Ingvarsson 40 år som målare. Hans konstnärsgärning är i bästa mening trendlös, alltid aktuell, aldrig tendentiös, i sanning livsbejakande. Det sprakar om hans konst. Många år till, om man får önska.
