En lyckad kombination av spänning och skräck
Lånaren
Författare: Camilla Grebe och Carl-David Pärson
Förlag: Wahlström & Widstrand
Spänning är en passande rubrik för Camilla Grebes författarskap. I övrigt varierar hon sig så mycket att vi läsare aldrig kan veta hur en ny Grebe-roman kommer att bli. Från debuten 2009 har hon gett ut femton olika spänningsromaner, dels i eget namn, men även samskrivna med andra.
”Lånaren”, som Camilla Grebe skriver med sin son Carl-David Pärson, har ännu en annan spänningsform. Berättelsen inleds som en polisroman för att snart börja likna en skräckroman med övernaturliga inslag. Bägge genrerna löper först parallellt men blandas allt mer.
Grebe och Pärson skriver i dubbla tidsplan, i nutid och ett antal år bakåt. Detta gör de så skickligt att det leder till en aha-upplevelse i slutet. Så smart att man vill använda ordet genialt.
”Det övernaturliga spetsar till skildringen av vardagen och verkligheten, realismen blir än mer påträngande och verklig.”
De skriver i dubbel första person också, båda huvudpersonerna Alba och Marika är jag – lika viktiga jag – i berättelsen. Polisen Alba tvångsförflyttas till en Cold case-enhet i den lilla hålan Sundby efter att ha slagit en manlig kollega på truten. Familjen Marika och Leo med dottern Bisse flyttar in i en faluröd stuga vid gården Norrberga i samma Sundby.
Norrberga är epicentrum. Allt som händer utgår från Norrberga. Plötsligt skakar marken, som om det är jordbävning eller sprängs för en tunnel. Barn, små flickor, försvinner också. Men flickorna lånas bara, för kortare eller längre tid.
Romanen ”Lånaren” är vardaglig och realistisk, skräckfylld och övernaturlig. Kan det gå ihop? Svar: Ja. Människor lever ju med sina drömmar och mardrömmar, fantasier och föreställningar. När verklighet ska omvandlas till realistisk fiktion, som i polisromaner, kan resultatet bli alltför platt. Det övernaturliga spetsar till skildringen av vardagen och verkligheten, realismen blir än mer påträngande och verklig. Särskilt när det görs så suveränt som av Camilla Grebe och Carl-David Pärson.
