En kväll när ordet var fritt
Det är ett privilegium att få träffa sina läsare, sade Helena Henschen. Och visst träffades de – läsarna och författarna. Salongen och balkongen på Borås stadsteater var fullsatt.
Och kvällen kom att handla om kärlek. Både till mammor, taxar och barn – till livet och till läsarna.
Och naturligtvis kärlek till ordet – det som kan ta oss från maffian i Neapel, till en sopsamlande mamma, genom farmodern Signe och via strupen på den vackert sjungande Maria Nilsson Havrell. Ordet. I stort och smått. I skratt och sorg.
Det var bokförläggare Dorotea Bromberg själv som var konferencier. Och det var ”hennes” författare som var på plats – fem stycken.
Helena Henschen talade om sin farmor, om kartongerna hon lämnade efter sig, som innehöll tråden som hon sedan sydde ihop boken Hon älskade med. Och tråden var kärleken.
Kritisk mot gnället
BT:s kulturchef Stefan Eklund samtalade med Hanne Kjöller om föräldraskap och hennes temperamentsfulla angrepp på gnället i boken I huvudet på en mamma. Och på Maria Svelands omtalade bok Bitterfittan.
– Den beskrev föräldraskapet som eländigt, som att hon var ockuperad av en främmande makt. Jag blev sorgsen. Det där är ett galet perspektiv.
Under samtalets gång rev Hanne Kjöller ner en hel del skratt – igenkännande. Så gjorde även Nisse Simonsson, läkaren som skrivit boken Varför måste vi må så dåligt när vi har det så bra. Friskt och frejdigt kastade han ut en näve frågor.
– Samtidigt som fritiden ökar upplever vi parallellt en enorm tidsbrist. Varför det?
Dessutom: vi har aldrig jobbat så lite och under så gynnsamma förutsättningar som idag. Och vi har aldrig mått så dåligt som vi gör nu. Varför?
Paus.
Som ni kan se i enkäten här nedan så lockar aftnar och ord. Och i pausen var trängseln stor runt författarna och signeringen. Händer och sedlar sträcktes fram, böcker blev signerade.
Men det var idel goda miner. Och som det sades inledningsvis under aftonen: forskning visar att människor som läser blir mer toleranta än de som inte läser.
Hemligheter i familjen
Efter paus var det Karin Thunbergs tur. Hon talade om familjehemligheter, om mamman vars samlande gick över styr – och hon talade om kärlek, vänskap och arbete.
– Det här är ingen anklagelsebok. Det är en hyllning, till 50-talsmamman. Och det som händer när vi gömmer undan familjehemligheterna är att de styr oss. Vi tror att vi blir fria. Men när hemligheten väl uppdagas så händer inget, det var inte så farligt – man vinner en frihet.
Sorg och skratt
Sist ut av författarna var Yrsa Stenius, som känslosamt berättade om sitt liv och sitt förhållande till sina fyrbenta följeslagare.
– Varje hund är en bärare av en betydelsefull sekvens i mitt liv. Det är både salt och sött och bitter malört.
På något sätt sammanfattade hon kvällen. Livet består av upp och ner. Av sorg och skratt.
Och orden, när de är som bäst, lyckas skildra detta.
Att vara människa.