Annons

Elisabeth Åsbrink är girig på livet: ”Jag höll på att dö”

Journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink är huvudgäst på Borås Tidnings Debutantprisgala den 9 mars. Åsbrinks egen debutbok föddes efter en nära döden-upplevelse. Precis som huvudpersonen i sin senaste bok – Victoria Benedictsson – är hon numera girig på att leva.
Borås Tidnings Debutantpris • Publicerad 5 mars 2023
Elisabeth Åsbrink är aktuell med en ny biografi om författaren Victoria Benedictsson: ”Hennes texter gick rakt in i samtiden.”
Elisabeth Åsbrink är aktuell med en ny biografi om författaren Victoria Benedictsson: ”Hennes texter gick rakt in i samtiden.”Foto: Elle Carlsson

Jag är avsiktligt tidig då Elisabeth Åsbrink släpper in mig i sin lägenhet i Hammarby Sjöstad. Stressad över att inte hinna med allt. ”Jag behöver sätta på mig mascara”, säger hon och jag får dåligt samvete. En timme senare ska hon bedyra sitt eget dåliga samvete över att ha pratat för mycket. Det är inte lätt att sammanfatta Elisabeth Åsbrinks bibliografi.

– Lars Norén citerade Marcel Proust för mig en gång. Han sa "vi gör alltid det vi är näst bäst på". Jag vet inte, jag tycker inte att det låter som Proust. Men det där blir man inte av med när man väl hör det. Det är som tuggummi under skon.

Annons

Det näst bästa för Elisabeth Åsbrink var journalistiken. Under 15 år var hon anställd på SVT där hon bland annat arbetade med granskande journalistik på Uppdrag granskning.

– Jag tycker om att vara journalist, och älskar att gräva. Men det var författandet jag drömde om. Jag hade jättedåligt självförtroende, och trodde helt enkelt inte att jag dög.

Elisabeth Åsbrink har publicerat en mängd fackböcker, och även skrivit en pjäs. Första romanen var en självbiografi där hon skildrar tre kvinnoöden på sin mors sida. Mamman är förintelseöverlevare, och Elisabeth Åsbrink utforskar hur ensamheten kan gå i arv. Men det ska till en allvarlig sjukdom för att hon ska våga ta steget in i författarskapet.

– Jag höll nästan på att dö. Det var en konstig och dramatisk situation. När jag väl kom ut från sjukhuset kände jag att nu måste jag börja skriva böcker. Annars förlåter jag mig inte. Då får det väl vara dåligt. Då får det väl vara medelmåttigt. Jag orkar inte vara rädd längre.

När Elisabeth Åsbrink är 44 år kommer debuten: ”Smärtpunkten: Lars Norén, pjäsen Sju tre och morden i Malexander”.

– Den väckte mycket uppmärksamhet. Det var en kollektivt väldigt dramatisk och traumatisk händelse. Det var det brutalaste polismordet i Sveriges historia.

”Jag är helt övertygad om att jag hade fått mer cred om jag var man, och åtminstone nominerats till journalistpriset.”
Elisabeth Åsbrink

Den korta versionen är att boken handlar om Lars Noréns omdebatterade teaterprojekt ”7:3”, och om morden på två polismän i Malexander våren 1999. Fanns det ett samband mellan de båda?

Boken blir nominerad till Augustpriset i kategorin ”Årets svenska fackbok”. Faktum är att Åsbrinks tre första böcker blir det. Den tredje – ”Och i Wienerwald står träden kvar” – vinner priset.

Har självförtroendet förändrats?

– Ja. I ”Smärtpunkten” försöker jag använda ett poetiskt språk, och inte skriva på journalistiska. Då skapas inre bilder, det händer någonting mer, man aktiverar andra delar av hjärnan. Så började jag hitta mitt språk som författare.

Annons

Lars Norén skriver positivt om Elisabeth Åsbrink och falska rykten uppstår om en intim relation.

– En massa olustiga rykten. Som om jag inte var en självständigt tänkande och handlande författare, journalist eller kvinna. Det fanns något misogynt i vad folk sa om boken innan den hade kommit ut.

Hon fortsätter:

– Men när boken väl kom så höll folk käften. Jag är helt övertygad om att jag hade fått mer cred om jag var man, och till exempel nominerats till journalistpriset eftersom jag kom med flera tunga avslöjanden.

”Det är en blandning av att ha hybris och att ständigt undra: vad är det jag håller på med. Kommer någon att bry sig?”, säger Elisabeth Åsbrink om författarskapet.
”Det är en blandning av att ha hybris och att ständigt undra: vad är det jag håller på med. Kommer någon att bry sig?”, säger Elisabeth Åsbrink om författarskapet.Foto: Elle Carlsson
Fakta

Elisabeth Åsbrink

Född: 1965

Bor: Hammarby Sjöstad i Stockholm

Gör: Författare och föreläsare

Aktuell med: ”Mitt stora vackra hat”: en biografi över Victoria Benedictsson”

Priser i urval: Augustpriset för ”Årets svenska fackbok”: ”Och i Wienerwald står träden kvar” (2011). Samma bok fick även Dansk-svensk kulturfonds kulturpris (2013), och Ryszard Kapuściński-priset för litterära reportage (2014). Lettersstedska författarpriset (2017). Torgny Segerstedts Frihetspenna (2017). Lotten von Kræmers pris (2022).

Läser just nu: “Caste: The Origins of Our Discontents av Isabel Wilkersson.

Lyssnar på: Joe Henderson eller Brahms eller Beyonce. Det beror på humöret.

Det skrivs det för mycket om: Överhuvudtaget är journalistiken för fixerad vid storstäder, särskilt Stockholm. Mer om landet i stort och de nordiska och baltiska grannländerna!

Det skrivs det för lite om: Hur bibliotek läggs ner runt om i landet. De senaste 25 åren har tre av tio folkbibliotek försvunnit, vilket motsvarar 20 nedlagda folkbibliotek per år!

Vi spolar fram till förra året då Elisabeth Åsbrink publicerar ”Mitt stora vackra hat: en biografi över Victoria Benedictsson”.

– Förlaget frågade mig om jag ville skriva den. Det fattades en ny, uppdaterad version. Den senaste riktigt stora biografin skrevs 1949. Men jag var tveksam. Det är så många som har skrivit om henne.

Victoria Benedictsson föds 1850 i Skåne. Ett liv med en kvinnas begränsningar, men få kvinnliga författare har påverkat sin samtid lika starkt, har det sagts. Under författarnamnet Ernst Ahlgren kommer genombrottsromanen ”Pengar” 1885, och efter ett par år ger Victoria Benedictsson ut kortromanen ”Fru Marianne”. Förutom några novellsamlingar är det allt hon hinner färdigställa. 1888 begår hon självmord i ett hotellrum i Köpenhamn. Det blir upp till läsaren att dra slutsatsen om varför.

– Hat är en central kraft i hennes personlighet. Hennes vackra hat, hon är full av det. Det kan bli stor konst. När det inte blir det så vänder hon det mot sig själv.

Dokumentation kring hur tidsandan samspelar med Victoria Benedictssons författarskap är något som Elisabeth Åsbrink tycker saknas i annan litteratur.

– Slutet på 1800-talet är en extremt spännande tid. Människor är besatta av litteratur och av sexualitet, och det är en explosiv kombination. Upplysningsidéerna får spridning. Bort med kristendomen och in med förnuft. In med utbildning! Befria kvinnorna från deras underordning. Det blir en radikal rörelse som Benedictssons författarskap och person går rakt in i.

Biografin om Victoria Benedictsson kom ut i september 2022.
Biografin om Victoria Benedictsson kom ut i september 2022.Foto: Pressbild
”Slutet på 1800-talet är en extremt spännande tid. Människor är besatta av litteratur och av sexualitet, och det är en explosiv kombination.”
Elisabeth Åsbrink
Annons

Men det Elisabeth Åsbrink vänder sig mot i tidigare böcker om Victoria Benedictsson är just fixeringen vid hennes sexliv.

– Hon har av väldigt många tunga namn, i över hundra år, blivit placerad i en gynstol. De har varit helt upptagna med hennes lust och icke-lust. Hon var så mycket mer än det, och skulle ha avskytt att det var hennes arv.

Hon utvecklar:

– Den ambivalens som hon uttrycker kring sex är adekvat, tycker jag. Inte neurotisk. Om man inte vill föda en massa barn, utan istället vara konstnär. Om det inte finns preventivmedel. Om barnsängsdöd är en av de vanligaste dödsorsakerna för kvinnor. Ja, då skulle inte jag heller vilja ha sex. Det är en logisk slutsats.

Upptäckte du några likheter mellan dig och Benedictsson?

– Ja, faktiskt. Hon är ju inte en helt och hållet en behaglig människa utan en jobbig typ. Men jag gillar henne! Vad jag upptäckte att vi hade gemensamt är en girighet på att leva. Jag fick den väldigt starkt efter att jag nästan dog för femton år sedan. Och den har Benedictsson också. Hon hade en hemsk och olycklig barndom, tyckte hon själv. Med ångesten kom en fixering vid döden, och parallellt med den en stor stark livskänsla.

Vilket är det svåraste dilemmat som du har ställts inför som författare?

– Att leva i en värld där jag kan bli recenserad eller dömd av folk som jag inte respekterar. Kanske för att jag tvivlar mycket på mig själv. Det handlar inte om att bli älskad. Det finns en rad i en ungersk dikt som säger det viktigaste, det handlar om att "bli sedd av de seende”.

Har du något råd till författardebutanter?

– Värdera källorna, som när man är grävande journalist. Att reflektera över vems och vilken åsikt som betyder något. Det är svårt att inte tappa bort sig själv. Om folk tycker att man är underbar så kan man plötsligt börja tro att man är underbar. Om folk tycker att man är förfärlig så kan man börja tro att man är förfärlig. Och inget av det är antagligen sant.

”Nu föreläser jag jättemycket om Victoria Benedictsson. Framåt våren ska jag börja med ett nytt projekt som jag inte ska prata så mycket om”, säger Elisabeth Åsbrink.
”Nu föreläser jag jättemycket om Victoria Benedictsson. Framåt våren ska jag börja med ett nytt projekt som jag inte ska prata så mycket om”, säger Elisabeth Åsbrink.Foto: Elle Carlsson
Fakta

Borås Tidnings Debutantpris

• Debutantpriset är ett samarbete mellan Borås Tidning och Högskolan i Borås och delades ut för första gången 2001.

• I juryn ingår Aase Berg, författare och litteraturkritiker, Björn Kohlström, gymnasielärare och kritiker i Jönköpings-Posten samt Linnéa Lindsköld, lärare och forskare vid Högskolan i Borås.

• Fem författare har nominerats. Prisutdelningen sker på Debutantgalan på Stadsteatern i Borås torsdag 9 mars 2023.

• Prissumman är 150 000 kronor.

Elle CarlssonSkicka e-post
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons