Édouard Louis text är stark men för lätt att genomskåda
En kvinnas frigörelse
Författare: Édouard Louis
Översättning: Marianne Tufvesson
Förlag: Wahlström & Wistrand
Édouard Louis förra bok, ”Vem dödade min far” (2019), tog struptag på läsaren. Mot de 89 sidornas obevekliga och vackra text var det omöjligt att värja sig. Det var en sorgsen och ömsint skildring av en pappa som inte lyckades vara närvarande under sin homosexuelle sons uppväxt, tvärtom både fientlig och våldsam. Men det var också en frän attack mot det franska politiska system som knäckt den arbetsskadade pappan med lagar som försämrat de sociala skyddsnäten.
Nu kommer fortsättningen på den boken, men då handlar det om Édouard Louis mamma. ”En kvinnas frigörelse” berättar historien om en fattig kvinnas kamp för att bryta sig ur det patriarkala förtryck som samhället och äktenskapet innebär.
Formatet och stilen är densamma, drygt 100 sidor självbiografisk text med en stark närvaro, en text som bara vill säga det väsentliga, inga utsvävningar, inga ”litterära” anspråk. De foton på mamman och familjen som finns med i boken förstärker det konstlösa intrycket.
Men det är förstås ett litterärt knep, mer synligt den här gången än i ”Vem dödade min far”. Den illusion som aldrig bröts i boken om pappan förblir inte levande på samma sätt i skildringen av mamman, eftersom knepen blir väl synliga. Som när författaren anklagar sig själv för att göra utvikningar och genast återgår till det givna ämnet, mamman. Känslan av en text som brinner av iver uppstår, men slocknar snabbt när man förstår att det är just det som Édouard Louis vill uppnå.
”Ändå, någonstans, är det svårt att släppa greppet om texten. Mammans öde berör.”
Det centrala stycke som är en förment anklagelseakt mot den litteratursyn som säger att litteratur ”aldrig ska förklara, bara skildra verkligheten” och ”aldrig får skylta med känslor” och som Édouard Louis minsann tänker bryta mot är också ett lätt genomskådat trick; ”det här är på riktigt”, typ.
Ändå, någonstans, är det svårt att släppa greppet om texten. Mammans öde berör. Smärtan i relationen mellan son och mor är bitvis fint skildrad. Skammen och skulden hos en son som vände sin mor ryggen bryter fram i iakttagelser som berör; en flicka på skolgården frågar Édouard om det är hans mamma de ser gå förbi: ”Jag sade nej, att jag inte visste vem den där kvinnan var.”
Édouard Louis är ett stort författarnamn i Frankrike. De två böcker som föregick de ovan nämnda om hans föräldrar – ”Göra sig kvitt Eddy Bellegueule” (2015) och ”Våldets historia” (2017) var även de mycket uppmärksammade självbiografiska texter om fattigdom, våld och homofobi.
Men med ”En kvinnas frigörelse” är det som om hans egen stil har hunnit i kapp honom och gjort texten förutsägbar. Nästa bok blir i det avseendet viktig för Édouard Louis författarskap.
