GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

”Drottning Margareta” lär inte gå till filmhistorien

"Drottning Margareta" är ett habilt kostymdrama där Trine Dyrholm storspelar som unionsdrottning, men filmen lär knappast gå till historien.
Filmrecension (TT) • Publicerad 2 december 2021
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Trine Dyrholm som unionsdrottningen Margareta. Pressbild.
Trine Dyrholm som unionsdrottningen Margareta. Pressbild.Foto: Dusan Martincek/SF Studios
Historiskt drama

Drottning Margareta

Originaltitel: Margrete den første

Premiär: 3 december 2021

I rollerna: Trine Dyrholm, Søren Malling, Morten Hee Andersen med flera

Regi: Charlotte Sieling

Åldersgräns: 11 år

För de flesta avnjuts medeltiden bäst i måttliga doser. Få saker motar bort biobesökare lika effektivt som museala frisyrer och en feodal världsbild. Fråga bara Ridley Scott och hans sorgligt förbisedda "The last duel".

När danska Charlotte Sieling tar sig an unionsdrottningen Margareta, med en lång rad nordiska filmfonder i ryggen, är dosen måttlig och perspektivet hyfsat modernt. Här är drottning Margareta en upplyst monark och en politisk idealist som brinner för fred, kvinnofrid och nordisk enighet.

Den här sympatiska furstinnan känns samtidigt trovärdig. Hon slår tack och lov inte över i någon präktig girlboss från 2000-talet. Och det kan vi tacka Trine Dyrholms starka drottningporträtt för. Hon har massor av majestätisk pondus och på samma gång en underström av mänsklighet. Det är detta som håller spänningen mellan hennes pliktkänsla och moderskap vid liv och som är själva poängen med hela filmen.

Berättelsen börjar 1402 och allt är frid och fröjd i norra Europa. Margareta har enat de tre kungadömena i Kalmarunionen och har dessutom lyckats baxa tronföljden i land genom sin adoptivson Erik av Pommern. Men plötsligt dyker en man upp och påstår sig vara hennes riktige son Olof, han som alla trott varit död i 15 år. Fienderna slipar sina knivar både vid hovet och utomlands, hela unionsbygget knakar och Margareta tvingas till svåra val och uppoffringar.

Historien om "falske Olof" är knappt en fotnot i historieböckerna, men här lyfts episoden till en ödestimma för unionen och hela Nordens historia. Ett finurligt grepp, men det skär sig rätt mycket med filmens rätt pompösa ansats att berätta för oss om hur superviktig Margareta var: Hej, vi vill lyfta en viktig historisk kvinna – så därför har vi hittat på det mesta om henne.

Men sammantaget är det här ett habilt kostymdrama med vackra miljöer och kostymer, och en och annan mustig skånsk sjörövare med dreadlocks. Palatsintrigerna puttrar på som i "The white queen" eller någon annan historisk miniserie på BBC, men är kanske inget som går till historien. Behållningen är Trine Dyrholms porträtt.

Morten Hee Andersen, Magnus Krepper och Søren Malling intrigerar vid hovet i "Drottning Margareta". Pressbild.
Morten Hee Andersen, Magnus Krepper och Søren Malling intrigerar vid hovet i "Drottning Margareta". Pressbild.Foto: Dusan Martincek/SF Studios
Björn Berglund/TT
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.