Dokumentären är en trevlig sammanfattning av karriären – men skrapar bara på ytan
Det ska va gôtt å leva - En film om Galenskaparna After Shave
Medverkande: Claes Eriksson, Kerstin Granlund m fl
Regi: Anna Hammarén, Håkan Hammarén & Rasmus Ohlander
Galenskaparna After Shave tillhör det mest folkkära vi har i det här landet. Då kan det vara viktigt att påminna om att det är dokumentärfilmen som skall bedömas här, inte det genomsympatiska humorkollektivet eller deras kulturgärning.
Det är ett digert arbete för regissörerna Anna Hammarén, Håkan Hammarén & Rasmus Ohlander att fånga Galenskaparna After Shaves 40 år långa historia. Här ryms allt från den kämpiga starten med radiosketcher och bökiga folkparksturnéer till det enorma genomslaget med ”Macken” under de ’osårbara åren’ på 80-talet vidare till fler teveserier, långfilmer och revyer.
Dokumentären följer ett standardupplägg och varvar nytagna ’talking heads’-intervjuer i väl ljussatta miljöer med ett axplock av de hundratals timmar arkivmaterial som finns att tillgå från gruppens olika produktioner. Vi får även reda på inspirationen bakom klassiska sketcher och var vissa idéer härstammar ifrån men allra roligast är gamla klipp tagna med 8mm-kamera från bröderna Erikssons tidiga humorförsök, vilka tydligt visar vad som komma skall.
”Dokumentären hade däremot gärna fått dröja sig kvar längre vid en del saker. Peter Rangmars plötsliga död måste varit oerhört tungt för en så sammansvetsad grupp men utöver några tårögda partier får det ganska begränsat utrymme.”
Ibland får jag känslan av att filmmakarna verkligen anstränger sig för att hitta konflikter i gruppen och sticka hål på deras vänskapliga framtoning av friktionsfritt samarbete. Det går så där, bortsett från en del antydningar om att Claes Erikssons dominanta ställning kanske hämmat de andra ibland och att det varit lite extra tufft för Kerstin Granlund som ensam kvinna.
Dokumentären hade däremot gärna fått dröja sig kvar längre vid en del saker. Peter Rangmars plötsliga död måste varit oerhört tungt för en så sammansvetsad grupp men utöver några tårögda partier får det ganska begränsat utrymme. Några av de roliga sång- och dansnummer som exemplifieras skulle också kunnat ligga kvar lite längre och mindre upphackat i klippningen. Särskilt som Claes Eriksson själv konstaterar att ”ingenting får igång publiken som en riktigt bra sång”. Samma sak gäller på film.
Det är mycket som skall täckas in och ”Det ska va gôtt å leva – En film om Galenskaparna After Shave” gör ett strävsamt hyllningssvep över deras arbete och karriär. En trevlig sammanfattning som trots lovvärda försök inte kan skaka av sig känslan av att bara skrapa på ytan.
