Det nervkittlande personporträttet lyfter ”En gnista i mörkret”

Stacy Willingham slog igenom direkt med sin debutthriller ”En gnista i mörkret”. Ingen trovärdig berättelse, menar recensenten Bengt Eriksson, men ett nervigt och ettrigt kvinnoporträtt.

Bokrecension • Publicerad 15 april 2023

Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.

Psykologisk thriller

En gnista i mörkret

Författare: Stacy Willingham

Översättning: Svante Skoglund

Förlag: Modernista

Den psykologiska spänningsthrillern ”En gnista i mörkret” av Stacy Willingham gick rakt in på topplistorna i USA när den släpptes.Foto: Mary Hannah Harte

Amerikanskan Stacy Willingham skriver så nervigt och ettrigt inifrån sin huvudperson Chloe att det är lätt att förstå att debutthrillern ”En gnista i mörkret” blev en omedelbar succé.

Skrivet i första person så det verkligen känns att det är Chloe själv som berättar om sitt liv idag och som återberättar om den dagen då hon var tolv och polisen hämtade hennes pappa, seriemördaren och pedofilen. Hon blev traumatiserad för livet och utbildade sig till psykolog, inte minst för att kunna handskas med sitt eget liv. Det går halvdant: Chloe knaprar piller.

”Ett nervkittlande, påträngande porträtt av en kvinna på gränsen till nervsammanbrott.”

Annons

Så börjar det om. Unga flickor försvinner och hittas mördade. Nu som då. En copycat?

Det är knappast trovärdigt, särskilt inte den oväntade upplösningen, men ett nervkittlande, påträngande porträtt av en kvinna på gränsen till nervsammanbrott.