Kultur

De tysta flickornas röst skakar om

bokrecension Artikeln publicerades
Pat Barkers version av Iliaden ger de förslavade kvinnorna  en röst.
Foto: Justine Stoddard
Pat Barkers version av Iliaden ger de förslavade kvinnorna en röst.

När Pat Barker ger Iliaden en ny berättelse är det kvinnornas röster vi får höra.

Roman

Flickornas tystnad

Författare: Pat Barker

Översättning: Eva Johansson

Förlag: Albert Bonniers

Pat Barker inleder sin roman ”Flickornas tystnad” med att omtolka Akilles. Hjälten Akilles, den strålande, gudalike och ädle Akilles? Nej! ”Vi kallade honom slaktaren”.

Den som gör denna brutala omskrivning av en av litteraturhistoriens mest upphöjda figurer är Briseis, en ung trojanska av kunglig börd vars familj mördats av Akilles. Själv blev hon Akilles ägodel, en slavinna vars främsta uppgift var att tyst betjäna den mäktige krigaren sexuellt.

I Homeros 2 800 år gamla epos ”Iliaden” är Briseis själva startpunkten. Den maktfullkomlige kungen Agamemnon tvingas lämna tillbaka sin bortrövade slav Chryseis till dennes pappa, en präst som med gudarnas hjälp nedkallat en pest över Agamemnons trupper. Men för att göra detta och få slut på pesten kräver Agamemnon kompensation. Han vill ha Akilles slavinna, Briseis.

Så sker, men till priset av att Akilles i vredesmod lämnar striden och den grekiska stridslyckan vänder därmed.

Kvinnorna som handelsvara, kvinnorna som slavar – så skildras de i ”Iliaden”. Men hos Pat Barker är inte flickorna tysta längre. Romanen följer troget Iliadens grundhandling, men ur den unga slavinnan Briseis perspektiv. Det är ett spännande romanprojekt. ”Iliaden”, denna mäktiga läsupplevelse, skakas om. Vi får lyssna på de som Homeros bara marginellt gav en röst.

Pat Barker, född 1943, är en etablerad författare i England. ”Flickornas tystnad” väckte stor uppmärksamhet när den kom ut där 2018. Det är förståeligt. Pat Barker återanvänder ”Iliaden” och dess smärtpunkter på ett inkännande sätt. Ibland skorrar för all del dialogen väl anakronistiskt och man känner sig förflyttad till ett samtida cocktailparty där smarta ironier bollas runt. Psykologiserandet kring Akilles moderbundenhet (han övergavs av sin mamma, gudinnan Thetis, vid sju års ålder) som han överför till Briseis känns också en aning ansträngt. Men allra oftast fungerar illusionen och den ojämlika relationen mellan Akilles och Briseis skildras med skärpa, liksom triangeldramat mellan de två och Akilles bäste vän, Patroklos.

Detaljrikedomen i miljöskildringarna och de många kvinnoöden som vi får ta del av jämte Briseis ger också romanen ett bestående djup.

Det är förstås inte möjligt att läsa ”Flickornas tystnad” utan att associera till metoo-rörelsens viktiga genombrott, eller för den delen till det systematiska sexslaveri som terrororganisationen IS upprättade i sitt kalifat. Så sett är Pat Barkers roman slagkraftig, ja, nästan svindlande. Kvinnorna i ”Iliaden” offrades för 2 800 år sedan. Men sådana offer sker även idag. Längre har vi inte kommit.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.