Annons

Christine and the queens krossar normer och dansar på ruinerna

På skarpa albumet ”Chris” ifrågasätter Christine and the queens samhällets stereotyper till råa beats.
Musik • Publicerad 19 september 2018
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Ur videon till låten ”Girlfriend”.
Ur videon till låten ”Girlfriend”.

Christine And The Queens

Artist: Album: Chris

Bolag: Caroline

Genre: Pop

På Héloïse Letissiers andra album har hon gått från Christine till ”Chris”, en androgyn person med manliga privilegier. ”It had to be Chris at some point because I was bolder and stronger and had more muscle”, förklarar sångerskan i en intervju om titeln.

Albumet handlar om att återfödas och att skaka av sig stereotyper. På ”Chris” ifrågasätts könsnormer. Letissier skiter i alla andras åsikter och går sin egen väg. Hon krossar alla normer och dansar på ruinerna.

Annons

På Christine And The Queens första album ”Chaleur Humaine” som släpptes 2014, visade Héloïse Letissier upp en bild av en kvinna som kände sig ensam för att hon inte passade in och fast i samhällets strikta normer. Fyra år senare har hon släppt alla tankar på att vara någon hon inte är.

I inledande ”Comme si (on s'aimait)” sjunger hon ”The thickness of a new skin, I am done with belonging”. Hon är bekväm, nöjd, nyfiken på sig själv. Hon varierar tempot och lyfter viktiga frågor till dansvänliga beats och gör inte bara viktig, utan också briljant musik.

Skarpa ”Chris” är heller inte bara ett album, utan två. Franska Héloïse Letissier har släppt låtarna både på hemspråket och engelska. Ska jag välja en favorit så är det de franska versionerna. Även om det bästa på hela plattan är Letissiers magiska röst som kilar in sig mellan nerverna, så blir sången än mer vacker på franska. Trots att jag inte förstår ett smack. Bäst är ”5 dols/5 dollars” som handlar om att köpa kärlek. Det är personligt och varje låt utstrålar styrka. Texterna fångar in igenkänningen, kärlek, pengar, självkänsla men upplyser också.

Musiken är 80-tals inspirerad funk-pop som känns en hel del Michael Jackson på sina ställen. Kanterna är råa och beatsen tunga och fångar in. Det går att ta på hettan i ”Damn (what must a woman do)/Damn dis-moi” och i ”Feel so good”. De för tankarna till ett svettigt, dimmigt dansgolv strax innan stängning. I den stompiga Janet Jackson-popiga låten ”Girlfriend” sjunger hon om att riva upp könsrollerna i ett förhållande. Hon flackar mellan känslorna för att få fram sin tanke bakom albumet, att en människa inte är allt eller inget, kvinna eller man, lycklig eller olycklig, queer eller straight utan vi är allt däremellan.

Anna EngströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons