Berättelser med allvar

Det var en flickbok om en amerikansk stjärnreporter som inspirerade henne. Dessutom var tösen från ön i sydöstra Blekinge bra på att skriva uppsatser, så valet var enkelt. Hon skulle bli journalist. Idag är det hon som är stjärnreporter, på Svenska Dagbladet sedan 25 år tillbaka.

I Borås är det en höstig, eftermiddag i slutet av oktober. I Stockholm sitter Karin Thunberg på SvD-redaktionen – en vanlig dag på jobbet för en journalist. Över telefon pratar vi om vad som lett fram till författarskapet och om processen fram till att blottlägga en familjehemlighet.

– Jag funderade mycket på vad det är som får oss att gå vidare när livet går sönder.

Bröstcancern blev startpunkten. Sjukdomen som hon kämpat mot och tvåfaldigt besegrat och det var tankarna kring sjukdomen som förde henne in på författarspåret. Debutromanen heter Mellan köksfönstret och evigheten .

Nu är hon aktuell med romanen En dag ska jag berätta om mamma, som hon burit inom sig länge. Ur en självupplevd grund skrivs en fiktiv berättelse om en familjs innersta hemlighet; att mamma är en sopsamlare. Om känslorna och blickarna som möter henne när hon återvänder till skammens högborg.

Som läsare känns boken som en upprättelse för Karin, för familjen och för mamman. Hon var inte psykiskt sjuk. Det handlar om en kvinna som går in för sin uppgift att hålla hemmet rent i och ta hand om familjen, men hon var egentligen ingen sopmamma. Hon var snarare ett resultat av sin tid.

Kvinnors röst

I Karin Thunbergs böcker är det kvinnorna som får komma till tals i den samtid de existerar.

– Jag tycker speciellt att kvinnor från den tiden ska få komma fram. Min mamma tillhörde generationen som knöt ett förkläde runt sin längtan.

Vår tids förhärligande av 50-talet bär med sig en skev uppfattning av vad som egentligen var en orättvis tid för kvinnor. Hennes egen mamma tog studenten på Latinlinjen, men det hjälpte inte. Riktlinjer för en kvinnas liv var att inte överge sin plikt i hemmet.

Arbetet med boken har hjälpt henne, som hon själv säger, att teckna trådarna bakåt. Lärdomen om sin mamma, hennes beteende och de förutsättningar hennes tid förde med sig har fått henne att lära sig mer om sig själv.

– Min mamma var noga med att jag skulle bli en självständig kvinna, att jag skulle försörja mig själv och inte lägga livet i händerna på en man, säger hon lugnt.

Hon är noga med att poängtera att det inte handlar om en bok skriven i terapeutiskt syfte. Snarare rör det en kärleksförklaring och att fylla det tomrum som funnits mellan henne själv och hennes mamma.

Karin Thunberg pratar gärna och entusiastiskt om sin bok. Hon är nöjd och glad över att folk känner igen sig i det hon skriver.

– Det finns ett behov av att prata om det tabubelagda. Jag tror att det vi gömmer undan gräver stora hål i oss.

Behov av allvar

En dag ska jag berätta om mamma har blivit både uppmärksammad och uppskattad. På köpet har hon fått en läsekrets som intresserar sig för hur hon har bearbetat skammen som följt exponeringen av en välbevarad hemlighet. Inför föreläsningar om boken kom rädslan krypande. Skulle folk tycka att det var för allvarligt?

– Det är en märklig situation att stå på scen med läppstift på och prata. Att blotta händelser i livet är en svår sak, säger hon. Men det är inte alltid trollen spricker i solskenet. (poff)

Det visade sig att det finns ett behov av att prata om allvaret i livet.

Publiken uppskattade det. Och om en knapp månad får boråspubliken tillfälle att lyssna till Karin Thunbergs berättelse.

Tina Andersson

tina.andersson@bt.se

033-700 07 96