Annons

Bella Batistini: ”Jag trodde att det skulle vara nästan omöjligt att ge ut den här boken”

För första gången i Debutantprisets historia är en pseudonym nominerad till priset. I Bella Batistinis fragmentariska diktbok ”Mata duvorna” är det genomgående temat fascism och hur den uttrycker sig i vår tid.
Debutantpriset • Publicerad 20 februari 2020
Bella Batistini framträder inte med bild och juridiskt namn. Idén om en pseudonym kom från fanzinevärlden, där många texter ges ut utan juridiskt namn. ”Jag blev intresserad av att skapa en text utan den prestigen”, säger Bella.
Bella Batistini framträder inte med bild och juridiskt namn. Idén om en pseudonym kom från fanzinevärlden, där många texter ges ut utan juridiskt namn. ”Jag blev intresserad av att skapa en text utan den prestigen”, säger Bella.Foto: Elin Thornberg

”Mata duvorna” är inslagen med ett matt strukturerat papper i ljust rosa och vitt. Nästan genast när vi slagit oss ner i ett avskilt hörn på den georgiska restaurangen, som författaren ofta besöker, börjar jag peta frustrerat på en nyupptäckt fläck på det ömtåliga omslaget. Den fanns inte där för en liten stund sen.

– Vet du vad? Det är bara att acceptera den, säger författaren som roat följt min irritation över fläcken. Alexandra Falagara, som gjort omslaget, har gjort det så att de här delarna där en håller boken vid läsning ska vara ljusa så att smutsen som kommer med tiden framträder.

Annons

Det är en symbolik som återkommer på flera ställen i boken. Till exempel i titeln, som hänvisar till duvorna som samhällets smuts. Den för tankarna till att slå tillbaka mot den rådande ordningen. Vi kommer att prata mer om det.

Det är en annorlunda upplevelse att intervjua Bella Batistini. För det första har personen framför mig, som jag kallar Bella, ett helt annat namn i sitt pass. Pseudonymer finns det fler av i författarvärlden, men de är tillräckligt få för att frågan om varför nästan genast kommer på tal.

– Dels tycker jag att det är intressant att röra sig bortom föreställningen om ett författarjag som går att följa kronologiskt, men jag tror att många människor bär flera namn och benämningar bortom de juridiska där till exempel kön ofta framträder väldigt binärt. Jag tror också förväntan om ett juridiskt namn är väldigt specifikt för vissa delar av kulturvärlden, medan ingen skulle fråga till exempel Frank Ocean eller Imenella varför de inte använder sina så kallade riktiga namn.

”Duvorna tänker jag kan vara de delar av en själv som inte är ordnade, som inte är respekterade. Att mata de delarna av sig själv och påminna sig om att de behöver diskuteras även om ordningen säger något annat.”
”Duvorna tänker jag kan vara de delar av en själv som inte är ordnade, som inte är respekterade. Att mata de delarna av sig själv och påminna sig om att de behöver diskuteras även om ordningen säger något annat.”Foto: Håkon Mosvold Larsen

En pseudonym gör ofta läsare mer intresserade av personen bakom. Hur har den balansgången varit för dig?

– Det kanske är så. Men jag har egentligen inte ansträngt mig för att hålla mig hemlig, jag har deltagit i olika uppläsningar och samtal om boken och då har fokus hamnat på texten. Men sen tänker jag att boken kanske har haft svårare att hitta sin läsekrets, eftersom den inte har en tydlig plats. Den hade precis lika väl kunnat bli förbisedd.

I ”Mata duvorna” ville Bella Batistini skriva fram hur fascism ser ut i vår tid i relation till olika tider och platser, och hur ömhet och kontakt växer fram i en samtid där mycket handlar om kontroll.

”Inlåsning har alltid intresserat mig, som verklig plats, som levt liv men också som samhällsfenomen. Varför har människor ett begär att låsa in andra, vad är det som gör att en tycker att vissa människor ska leva sina liv inlåsta?”
Bella Batistini

Boken är uppdelad i två delar, där diktjaget i den första delen befinner sig mitt i en häktningsförhandling, och i den andra på fri fot.

– Jag var intresserad av rörelsen, vad händer när någon begår ett brott eller en subversiv handling? Och då tänker jag att det inte behöver vara ett juridiskt brott utan lika gärna ett normbrott. Vilka subversiva handlingar är möjliga i vår värld och hur kan närhet och ömhet uppstå i en sån kontext? Inlåsning har alltid intresserat mig, som verklig plats, som levt liv men också som samhällsfenomen. Varför har människor ett begär att låsa in andra, vad är det som gör att en tycker att vissa människor ska leva sina liv inlåsta?

Texten i sig är egentligen inte särskilt våldsam. Inget övervåld beskrivs, utan häktningsprocessen framställs som legitim. Men diktjaget avhumaniseras och reduceras till kriminalvårdens ägodel, utan möjlighet till individualism.

– Det tänker jag att det handlar om. Hur kan subjektet skydda sig mot den här totalitära institutionen? Det är det återkommande ämnet, det är inte våld som riktas mot en specifik individ, utan är något pågående som påverkar alla.

”Mata duvorna”.
”Mata duvorna”.Foto: Elin Thornberg
Annons

I boken har det 12:e och 13:e kapitlet bytt plats med varandra, vilket kan tolkas som ett chiffer för förkortningen 1312: ”ACAB”, ”all cops are bastards”, ungefär ”alla snutar är svin”.

– Jag har försökt arbeta med kritik kring hur vårt samhälle konstrueras, särskilt i en relation till kontroll och repression. 1312 tycker jag verkligen är, inom anarkistiska rörelser men också i många andra, ett sätt att kritisera polisen. Och det ville jag lyfta fram. Jag har inspirerats mycket av till exempel musikvärlden, där det är möjligt att säga saker som den litterära världen inte tillåter. Även om jag tycker att poesin har fått mycket mer kraft, så är det verkligen inom till exempel hiphopen som mycket av den subversiva ideologiska kritiken finns.

Är bokens berättelse självupplevd? Eller spelar det ingen roll?

– Jag tycker att det både spelar roll och inte. Inlåsning, oavsett vem det riktas mot, tycker jag är viktigt och sedan länge har jag arbetat kring att försöka stötta människor som sitter inlåsta och på förvar. Men samtidigt tycker jag att det hade varit problematiskt att skriva en sådan här text utan att ha någon form av personlig erfarenhet.

Den första delen har tagit upp mest plats när boken har blivit beskriven, men för författaren själv är det den andra delen som är mer teoretiskt bärande.

– Den första är mer en beskrivning av läget. Det är som ett utsnitt av tiden vi lever i, men kunde lika väl vara något annat. Men de här 13 olika delarna som finns i den andra delen undersöker lite mer hur kontakt kan uppstå när vi rör oss i olika våldsamma landskap. Jag tänker att den försöker säga saker som är svåra att hantera för språket.

”Visst att jag förstår att boken bara genom att finnas till hamnar i ett ekonomiskt kapitalistiskt flöde, men texten behöver inte vara det.”
Bella Batistini om att boken är utgiven utan copyright.

Boken är utgiven utan copyright, vilket innebär att den som vill är fri att kopiera, förändra eller distribuera hela eller delar av texten, utan krav på att hänvisa till upphovspersonen.

Vi träffas inne på en lokal i Stockholm, där Bella Batistini jobbar med sina texter.
Vi träffas inne på en lokal i Stockholm, där Bella Batistini jobbar med sina texter.Foto: Elin Thornberg

Varför ville du ha det så?

– För mig var det ganska avgörande för att kunna ge ut den här texten. Jag ville ge ut den utan copyright och utan att använda min juridiska benämning. Och jag trodde att det nästan skulle vara omöjligt, att inget av de större förlagen ens skulle veta hur de skulle hantera en förfrågan om att ha båda de sakerna. Så jag blev otroligt glad för att förlaget ändå var helt öppna för det.

Det handlar om författarens egen syn på varor och pengar. Bella Batistini ville inte släppa boken i ett system som gick emot de egna principerna.

Annons

– Visst att jag förstår att boken bara genom att finnas till hamnar i ett ekonomiskt kapitalistiskt flöde, men texten behöver inte vara det. Den är fri för vem som helst att använda, skriva om eller skriva vidare i, den behöver inte låsas fast i en marknadsekonomi.

Bella Batistini

Bor: I Rågsved.

Mitt förhållande till Borås: ”Jag kan väldigt lite om Borås. Det är mest om priset och folk som fått det. Och Textilmuseet, visst är Borås en gammal textilindustristad? Jag såg att det finns en Versaceutställning som pågår även när vi är där, så den är jag väldigt intresserad av att se.”

Skulle vilja kunna: ”Jag skulle vilja ha en annan relation till tiden.”

Tänkbar titel på självbiografi: ”Haha! Det är helt omöjligt för mig att ens föreställa att jag skulle skriva något sådant. Jag skulle aldrig göra det så jag vet inte.”

Om jag vinner Debutantpriset: ”Jag är jätteglad att vara nominerad, men har tänkt att det är högst osannolikt att ”Mata duvorna” skulle vara den bok som vann. Men det skulle göra en otroligt stor skillnad i hur mycket tid jag kan lägga på text och textsamarbeten, i relation till vad jag skulle behöva lägga på lönearbete.”

Elin Thornberg
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons