Annons

Avantgardet fortsätter vara knivskarpa

Avantgardet kritiserar det självcentrerade samhället på sitt fjärde album och lyfter utanförskap och klass i sina brutalt raka texter.
Publicerad 30 oktober 2019
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Patrik Åberg och Rasmus Arvidsson är grunden i Avantgardet.
Patrik Åberg och Rasmus Arvidsson är grunden i Avantgardet.Foto: Pressbild

Avantgardet

Album: Mellan miljonprogram och Thailand

Bolag: Border

Genre: Indie/pop

Småländska Avantgardet har hyllats från första albumet som kom 2016, De sticker ut tack vare frontpersonen Rasmus Arvidssons gripande texter om hur han nästan knarkade ihjäl sig och hur han tog sig ur det. Han har också charmat en stor livepublik i Sverige med sin energi och karisma.

Inför att jag ska lyssna på fjärde plattan “Mellan miljonprogram och Thailand” tänker jag, “hur många fler bra låtar om droger och totalt elände kan Rasmus Arvidsson klämma ur sig?” Jo tio till visar det sig. Musiken träffar som en sån där välkänd käftsmäll. Det är som det alltid är med Avantgardet, skarpt och ärligt till glada, indiepoppiga gitarrmelodier. Här finns en stor dos rå samhällskritik om utanförskap, missbruk och den absoluta botten.

Annons

Frontpersonen sa för ett par år sedan att det är musikens ansvar att lyfta samhällsfrågor, och han stirrar orädd rakt in i de mörkaste vrårna i samhället. Duon ber oss att öppna ögonen, frågar om vi ser personerna som tigger utanför butikerna, för Avantgardet vägrar göra världen vackrare än vad den är.

Duon lyfter också ämnen som kommersialism och självtvivel och Rasmus glänser i sina poetiska texter som ”Alla vill fylla sina gravstenar med bilder av sitt eget liv, men stirrar ändå ängsligt på varandra istället för sin spegelbild” från låten ”Roundabout i självtvivel”.

Det har städats upp ordentligt i musiken på “Mellan miljonprogram och Thailand” och det är betydligt mindre rundgång och stök än på den tidigare albumtrilogin och de kraftfulla textraderna står i fokus.

Starkast är ändå ”Bengalerna”, där Rasmus ser tillbaka på sin tidigare situation där han sprang från polisen och låg naken på ett golv i en cell och han ber någon, dem, oss, att fortsätta tända bengaler för honom, att fortsätta springa från vakterna för honom. Att han alltid kommer vara en del av det.

Hans förflutna är fortfarande en stor del av hans låtskrivande, samtidigt som han betraktar sin nutid. Extra starkt i ”Nybro Torg”, där han målar upp en vacker, mörk scen med sopor i hörnen och någon som säljer Proletären vid Systembolaget.

Avantgardet lyckas fyra album in, fortfarande vara brutalt ärliga, smarta och knockande och alldeles sig själva utan att de känns färdiga.

Anna EngströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons