Årets bok 15

2010 är ett magert år när det gäller svenska deckare. Nesser, Kepler och GW Persson lämnade ett gott hantverk till sina läsare, men inte mer än så. Få höjde sig över mängden: debutanterna Christoffer Carlsson och Elias Palm samt franskaprofessorn Björn Larsson. Allra högst nådde dock ytterligare en debutant: Anders de la Motte med sin lite annorlunda [geim].

Med ett oefterhärmligt språk, en slags stockholmsk småpundarslang och en intrig lite utöver det vanliga har Anders de la Motte fångat min uppmärksamhet. [geim] handlar om HP, en glidare i tillvaron, som mest tycker att svenssonliv är skit och att det är ballare att dra runt och ha det lite kul. En dag hittar han en mobiltelefon som bjuder in honom att spela ett spel. Det spel som verkade vara en schysst ploj av polarna visar sig vara fullständigt livsfarligt.

Mats Palmquist