Anna Odell publikmagnet på Konstfack

På tisdagen flockades journalisterna kring Anna Odell under Konstfacks vårutställning.

Hon har jobbat hela natten och inte hunnit äta frukost. Ändå har Anna Odell inte riktigt hunnit med att putsa på de små detaljerna i konstinstallationen "Okänd, kvinna 2009–349701".

– Det känns smått kaotiskt. Jag borde ha sagt nej till en del intervjuer, det känns som att jag bara står och svamlar, säger hon.

Ända sedan nyheten om Anna Odells aktion på Liljeholmsbron den 21 januari läckte ut till medierna har trycket utifrån varit hårt. Frågorna är många och kritiken har varit skarp. Varför låtsades hon vara psykiskt sjuk, varför lurade hon medvetet oroliga förbipasserande på bron, poliser och personal på S:t Görans psykakut?

– Den slutna psykvården är den mest maktfullkomliga del i samhället vi har, som patient kan man bli fråntagen alla sina rättigheter. Så behöver det säkert vara, jag har själv blivit hjälpt av det också. Men det måste också finnas insyn, patienterna blir ibland inte trodda, säger Anna Odell.

Som ung hade Anna Odell psykiska problem och omhändertogs akut vid flera tillfällen. I sitt verk har hon utgått från egna upplevelser av psykvården – och iscensatt dem igen. "Okänd, kvinna 2009–349701" skildrar tiden före, under och efter den simulerade psykosen på bron. I den första delen ringer hon runt till juridisk och psykiatrisk expertis för att rådgöra med dem om projektet.

– Jag har ett väldigt stort material. Det är som ett träd, det jag visar här är en gren. Jag har gjort jätteavancerade inspelningar och filmer som jag valde att inte visa för att det skulle ta fokus från det jag ville säga – och fokus skulle hamna för mycket på mig, säger hon.

Mittendelen visar situationen på bron. Det är en stark filmsekvens som bland annat visar att människor, trots ett hårdnande samhällsklimat, förmår att vara empatiska mot främlingar.

En ung kvinna vandrar förvirrat fram och tillbaka utan skor och jacka en kylig januarikväll. Förbipasserande försöker tala med henne, trösta, lägger en jacka över hennes axlar. Någon ringer larmnumret och ganska snart dyker polisen upp. Kvinnan vägrar följa med, tumult uppstår – men det är svårt att beskriva hennes beteende som våldsamt.

– Som tur är har jag dokumenterat det jag gjort så att jag kan bevisa att jag inte har slagits, bitits eller spottat på någon. När man mår skitdåligt eller är psykotisk och vettskrämd och det kommer poliser som handskas hårdhänt med en kan det förstärka det som verkar galet hos en person.

Anna Odell är polisanmäld för våldsamt motstånd, oredligt förfarande och falsklarm. Hon har dessutom anklagats för att ha utsatt personalen på S:t Görans sjukhus för en allvarlig kränkning när hon, som fullt frisk, låtsats vara psykiskt sjuk. I den tredje delen av verket återger hon en bandad inspelning av det samtal hon hade med en läkare på sjukhuset dagen efter aktionen. När Anna Odell avslöjar att allt var en del i ett konstprojekt blir läkaren mycket upprörd och ber henne lämna lokalen.

"Här har vi tagit hand om dig på bästa möjliga sätt och du har bara spelat! Gå härifrån!", säger hon i filmen.

Anna Odell är medveten om att många fortfarande tycker att hennes handlingar inte går att rättfärdiga. Hon betonar att hennes tanke med projektet inte har varit att kritisera personalen på S:t Görans sjukhus.

– Men jag vill att det ska uppstå diskussion och förhoppningsvis kan diskussionen leda till att det blir bättre. S:t Görans sjukhus är Sveriges största akutmottagning, de mest akuta fallen hamnar där, det blir en press på personalen som kanske tvingar dem att ta till mer våld – för att våldet kan slå till så här. Men då är det viktigt att ändra förutsättningarna.

På Konstfacks vårutställning är Anna Odell den stora mediemagneten. I sommar ska hennes verk ställas ut separat i Kalmar, fler gallerier och museer lär stå på kö i framtiden för att visa hennes verk. Hon hymlar inte med att uppmärksamheten kring "Okänd, kvinna 2009–349701" har gett henne en ordentlig skjuts karriärmässigt.

– Det ger mig möjlighet till en karriär. Sedan får jag hoppas att det leder till något positivt. Jag har fått en chans, men det var inte så att jag gjorde det här för att jag trodde att det skulle bli en sådan här grej, säger Anna Odell.

Sara Ullberg

TT Spektra