America Vera-Zavala: America Vera-Zavala: ”Världen heter Sverige och fokus ligger på nationen och dess problem”
På Athena Farrokhzads boksläpp för ”Åsnans år” på Kafé 44 i Stockholm fylls golvet av poeter och aktivister, såväl unga som gamla, människor övertygade om att en annan värld är möjlig. Där pratar jag med en vän jag inte sett på länge, en vän som runt millennieskiftet var aktiv i det som kallades för globaliseringsrörelsen. För vår generation var det globala perspektivet självklart, världen var större än Sverige. Men med terrordåden den 11 september 2001 kom det nationalistiska perspektivet tillbaka med full kraft – och sedan dess blir synen på vad som utgör världen allt trängre.
Valrörelsen i Sverige sker parallellt med att klimatförändringar gör att ett land som Pakistan översvämmas och parallellt med att ett krig pågår nära oss. Men detta märks inte i valrörelsen. I Buenos Aires utförs ett attentat mot vice presidenten Christina Kirchner, i Chile faller en av världens mest klimatvänliga grundlagar i en folkomröstning. Parallellen till planerna på att mörda Annie Lööf, eller den uteblivna klimatdebatten är självklar. Men om detta pratar vi inte om i valrörelsen i Sverige.
Världen heter Sverige och fokus ligger på nationen och dess problem och då måste vissa problem förstoras, förvrängas och förvärras. På konferensen Välkommen till förorten hälsar jag Felipe Estrada, professor i kriminologi, välkommen till Gottsunda. Med mjuk röst och många powerpoint-bilder visar han en annan berättelse om mord, skjutningar, och våld. Gång på gång understryker han att det som händer i samhället i dag är fruktansvärt, fruktansvärd, men att det skulle ha ökat markant stämmer helt enkelt inte.
En dikt i ”Åsnans år” handlar om två bröder som har dött:
”Sen mina bröder slutade rusa genom dagarna måste jag minnas deras historier på egen hand.”
På Nicolas Lunabbas boksläpp sitter jag tätt intill min son och tänker på att klassamhället gör att mammor behöver oroa sig för väldigt skilda saker beroende på var de bor. En del säger att boken handlar om gängkriminalitet, andra om döda bröder, döda barn, döda åtgärder, jag tycker boken mest handlar om kärlek. ”Blir du ledsen om jag dör” är som dagboksanteckningar från de år som Nicolas, verksamhetsledare på Hela Malmö, låter en pojke flytta hem till honom, invadera hans hem, rädda hans liv, och fylla hans hjärta.
Några ord från boken beskriver vår samtid:
”Vi vet att barnen ska dö. Vi förstår varför de dör, hur de ska dö, men gör inte tillräckligt för att förhindra att det sker.”
Valrörelsens svar på samhälleliga problem riktade mot utsatta grupper i utsatta orter är fyllda av allt annat än kärlek. Rasismen är tongivande i förslagen, och hur den normaliserats till den grad att ingen längre kallar rasism för rasism. Max 50 procent med utomnordiskt ursprung i utsatta områden, inga Somalitowns, språktest för tvååringar, adhd-snabbtest är ett axplock av det som kommer få konsekvenser för människors liv lång tid framöver. Fördomarna, stigmatiseringen, ovilja att lösa de verkliga problemen ökar ännu en gång i ett av världens rikaste länder – mitt Sverige. Ett Sverige som ligger i världen och där regnet i Pakistan faller från svenska himlar.
För övrigt...
...ser jag fram emot Bokmässan i Göteborg 22-25 september.
