America Vera-Zavala: America Vera-Zavala: Någonstans där mellan Chile och Sverige är det som att tiden upphävs
Jag står på trampmaskinen på gymmet. Tårarna rinner sakta. Förmodligen tror de som iakttar mig att det har något med kärlek att göra, och det har det på sätt och vis, men ingen skulle tro att det är en fotbollspodd jag lyssnar på, närmare bestämt ”When we were kings” och avsnittet om Chile där Erik Niva berättar om nationalstadion, tortyren som utfördes där, och om Harald Edelstam, den svenske ambassadören som med enträget mod räddade människoliv.
Ett par veckor senare ringer jag mina kusiner. Jag gör det då och då, vid födelsedagar, val, fotbollsmästerskap och folkliga uppror. Jag hör glädjen i luren. America, säger Leonardo, det som har hänt är det viktigaste i Chile på 50 år. America, säger Alejandro, här är vi alla omtumlade och rörda. Någonstans där mellan Chile och Sverige är det som att tiden upphävs, ett brott sker, det viktigaste i livet som förenar oss är inte längre det värsta utan det bästa. America, det är som att militärdiktaturen tog slut säger vänner som hör av sig.
”I ”Chockdoktrinen” beskriver Naomi Klein hur den chilenska ekonomin under diktaturen byggde på våld och tortyr, alla som inte skrev under nyliberalismens manifest kunde dödas, många flydde.”
I valet som slutligen kommer avgöra hur den nya grundlagen ska se ut vann de progressiva stort. Alla de krafter och partier som stött diktatorn Augusto Pinochet förlorade och äntligen kommer diktaturens grundlag att försvinna för gott.
I ”Chockdoktrinen” beskriver Naomi Klein hur den chilenska ekonomin under diktaturen byggde på våld och tortyr, alla som inte skrev under nyliberalismens manifest kunde dödas, många flydde.
Sverige var ett av de länder i världen som tog emot allra flest chilenare efter militärkuppen 11 september 1973. De kom hit, rotade sig här, och de/vi finns nu lite varstans i samhället. Nyligen åt jag middag med programledaren Tilde de Paula vars familj räddades av Edelstam. Under många år var Vänsterpartiet i Västergötland representerat av Rossana Dinamarca, dotter till exilchilenare och Zaida Catalan, som för några år sedan mördades i Kongo under ett FN-uppdrag, hade en pappa som själv torterats på stadion i Santiago. Hon växte upp i Småland.
I den nyss utkomna romanen ”Ni de döda och försvunna” av Ann-Marie Ljungberg berättas historien om valet 1970 som fick en demokratiskt socialist vald till president - Salvador Allende. Folket jublade, det var det bästa som hade hänt. Det var det bästa som hänt min pappa.
Sen kom kuppen och han tvingades fly. Jag föddes i Rumänien och kom till Sverige när jag var tre år.
Mina kusiner stannade kvar i Chile och dagen efter vi pratat och allt är förändrat sätter jag mig lyssnar till Pablo Milanes vackra röst som sjunger Yo pisare las calles nuevamente, ”jag kommer gå på dom här gatorna igen”.
Tårarna rinner, men smaken av sorg är för alltid förändrad. Nu har det bästa hänt även under vår livstid. I kroppen känns det som att diktaturen är över. Och snart är även pandemin över och då kanske jag kan dansa på gatorna med mina kusiner, vi som alltid levt på varsin sida Atlanten på grund av det värsta som hände.
* För övrigt anser jag att Israels ockupation av Västbanken och Gaza bör upphöra.
