Alternativ till skvalpopen

Han har tagit vädret med sig från Borås. Regnet öser ner över Järntorget i Göteborg, öser ner under hela promenaden på bohemenklaven Andra Långgatan, strilar över bokstäverna på caféets fönster. Michael Idehall har varit i Göteborg hela helgen, han är det rätt ofta. Borås alternativa musikscen är just nu alldeles för liten.

– Sedan den gamla synth-klubben Hi-Tech Muslo gick i graven 2003 och Boråsband som K.L.A.N lade ner har musiklivet i stan nästan helt torkat ut, ja, för alla som inte gillar Rydell & Quick då. Som det ser ut nu tror jag inte längre det finns intresse för något liknande, det krävs ju ett visst kulturutbud för att folk ska få upp ögonen. Fast jag gillar Poetry Slam!

Lyssnade på Kraftwerk

Men Michael är en levande motsägelse till sin egen Sjuhäradsskepsis. Som liten grabb i Svenljunga fastnade han trots ett magert musikklimat snabbt för de elektroniska tongångarna. På rasterna bakom gympasalen lyssnades det på synthmusik som Kraftwerk, Einstürzende Neubauten. Hemma gjorde han musik framför datorn.

– Jag började på mellanstadiet. En av mina bröder hade ett musikprogram, jag använde det som ett väldigt svårt datorspel. Det hela blev små experimentella snuttar som under högstadiet tog form i hela låtar.

Ljudintresset följde med upp till högskolan. Efter Viskastrands medieprogram blev det musikstudier på University of Brighton, sedan Chalmers filial för kreativ ljudproduktion. Efter nio år har han en handfull akademiska titlar, både engelska och svenska. Och det märks att den höga tekniska utbildningen har påverkat hans konstnärskap. Musiken han ger ut under eget namn är mycket abstrakt. Noggrant kalkylerat knaster, sprött kvitter och knorriga toner sammanställställda är ofta hans melodi.

Michaels senast utställda konstverk på ett galleri knappt hundra meter från caféet vi sitter på var en växtplanta med inmonterade elektroder kopplade till en högtalare. De små elströmmarna i växten aktiverade elektroderna som skickade toner till högtalarna. Galleribesökare kunde alltså om de hade tur ta del av improvisationsjazz från växtriket.

Helhetsupplevelse

Hans senaste och mest framgångsrika projekt heter Sönderbyggd och består av Michaels gamla kursare Olle Huge och han själv. Michael står för musiken, Olle för ”visuals” . Det hela blir en videoshow med olika material som vrider sig till musik, i realtid.

– Spelningar med elektronisk musik kan ofta vara rätt torra. Ibland är det svårt att veta om artisten ens spelar, och den enda rörelsen på scen är ofta ett par bilder som repeteras på en skärm ovanför hans huvud. Vi är försökt få till lite mer av en helhetsupplevelse där musik och bild är jämlika. Man skulle nästan kunna säga att bilden är överordnad musiken i vårt fall.

Och att se Sönderbyggd live är mäktigt för alla sinnen. Ljud, bild, men även känsla. Basen som skickas ut till material såsom potatismjöl i vatten och får dem att se ”levande ut” är så dov och kraftig att den även påverkar omgivningarna.

– Senast vi spelade, det var på Underjorden i Göteborg, så fick vi till och med väggarna att resonera av basen!

Just nu jobbar Michael som datatekniker i Borås, men skulle givetvis helst av allt vilja kunna ägna sig åt musiken på heltid.

– Jag är ju utbildad musikproducent. Men det är inte lätta tider i branschen, speciellt inte för oss som är inte rör oss i de kommersiella kretsarna. Jag vill inte bara bidra med mer skval till radion, då fortsätter jag hellre med det jag gör nu.

Om Michael Idehall stannar i Borås återstår alltså att se. Enligt honom själv är det inte en omöjlighet, och han skämtar halvt allvarligt om att kanske på något sätt hjälpa till att bidra med en mer varierad musik- och kulturscen. Och vem passar inte bättre till det än någon som får växter att spela musik och väggar att vibrera?

Björn Werner