Kultur

”1917” – Påminner om en simulatoråktur på Liseberg

Kultur Artikeln publicerades
”1917” är svårbedömd. Som krigsfilm är den visionär. Filmfotografiskt är den ett mästerverk.
Foto: Francois Duhamel / Universal Pictures and DreamWorks Pictures
”1917” är svårbedömd. Som krigsfilm är den visionär. Filmfotografiskt är den ett mästerverk.

Ett filmfotografiskt mästerverk utan känslomässig sprängkraft. Sam Mendes visionära krigsfilm ”1917” lever inte riktigt upp till Oscarhajpen.

1917

I rollerna: Dean-Charles Chapman m fl

Regi: Sam Mendes

Om en enda bild skulle få känneteckna Första världskrigets militära vedermödor, så är det väl den av Västfrontens skyttegravar. Dessa förfärliga, stinkande ställningskrigs-labyrinter, dränkta i lera och blod, besudlade med råttor och löss och fyllda av skräckslagna unga män som inväntar en säker död.

Sam Mendes Oscarhajpade krigsfilm ”1917” börjar precis tvärtom, i ett rofyllt hav av vackra blommor på en grönskande äng. Kameran glider sakta bakåt tills bilden även inrymmer filmens båda huvudpersoner, korpralerna Blake (Dean-Charles Chapman) och Schofield (George MacKay), från vilka fotot i resten av filmen inte viker en tum.

När lugnet kort därefter avbryts tilldelas de ett omöjligt uppdrag. Att ta sig genom tysk-kontrollerat område och leverera en skriftlig order till befälhavaren för 1600 brittiska soldater om att avbryta ett planerat anfall för att undvika en massaker i en fälla gillrad av tyskarna.

Berättartekniskt är ”1917” en kolossal bedrift, givet händelseförloppets och sceneriernas komplexitet, konstruerad för att se ut som en enda lång tagning i realtid. Roger Deakins foto är häpnadsväckande när kameran rör sig genom skyttegravar, underjordiska gångar och sönderbombade ruiner. Alltmedan flygplan kraschar, minor exploderar, soldater skjuter och andra skenbart slumpmässiga händelser inträffar.

Paradoxalt nog gör detta sömlösa berättande att filmen känns påfallande etapp-indelad och artificiell. Närvarokänslan påminner om Simulator-åkturen på Liseberg. Det konstlade intrycket förstärks av skådespelarnas tillrättalagda anleten och deras slagsida åt det teatrala i scener som regelbundet åsidosätter trovärdigheten, även om de också är genomgående spännande.

Sammantaget gör detta ”1917” svårbedömd. Som krigsfilm är den visionär. Filmfotografiskt är den ett mästerverk. Men känslomässigt känns den inte så värst mycket mer än tryckvågen från en kinapuff.

Sam Mendes "1917" utspelas under första världskriget i det inferno som två unga brittiska soldater befinner sig i.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.