Den holländske målaren Hieronymus Bosch var älskad redan under sin livstid på 14-1500-talen och hans storhet lever än. Nu har hans hemstad i Holland samlat ihop hans verk till den största Boschutställningen någonsin. Resultatet är enastående, tycker frilansjournalisten Tomas Polvall, som möter en målare som ger liv åt himmel och helvete.
Dårarnas skepp hänger på Louvren och Hövagnstriptyken på Prado, men andra målningar av Hieronymus Bosch har lånats in från museer i Berlin, New York och andra städer till den största utställningen någonsin med verk av konstnären. Mina uppskruvade förväntningar överträffas med råge. Hieronymus Bosch på Noordbrabants museum i Hertogenbosch är en av de bästa utställningar jag någonsin har sett.
Att andra museer för första gången lånat ut sina verk beror inte bara på att det är femhundra år sedan Boschs död och att han föddes, levde och dog i den stad vars namn han tog som sitt efternamn. Den främsta orsaken är den omfattande restaureringen av målningarna som pågått i nio år innan utställningen öppnat. Med avancerad teknik och samverkan mellan vetenskapsmän inom flera discipliner är resultatet enastående.
Hieronymus Bosch i ’s-Hertogenbosch är inte bara en utställning på ett museum. Hela staden är uppklädd som en magnifik hyllning till sin mest berömda medborgare. I stadens kanaler finns skulpturer som hämtat inspiration från Boschs målningar. Längs gatorna hänger flaggor med varelser från hans verk och i affärerna bilder med detaljer från hans målningar.
På en trappa som byggts mellan byggnadsställningarna vid S:t Johns-katedralen, den största kyrkan i Holland, kan man blicka ner på de 96 små skulpturerna på taket. Om figurerna smitit från Boschs målningar eller några lämnat kyrkans tak för att träda in i Boschs värld är ovisst. De är samtida och samtiden för mer än femhundra år sedan är levande.
Bosch står staty på stora torget och på den södra sidan finns huset där han hade sin ateljé. På norra sidan av torget finns hans hem. Många välbevarade gamla hus, det medeltida gatumönstret och kanalerna gör ’s-Hertogenbosch till en sällsynt levande stad med 165 000 invånare.
Under senmedeltiden var ’s-Hertogenbosch en blomstrande handelsstad, berömd för sina orgelbyggare och klockgjutare. I och omkring staden fanns ett stort antal munk- och nunnekloster. Med icke religiösa ögon kan det vara svårt att förstå att kyrkan inte bara tolererade utan även hyllade Hieronymus Boschs målningar. Han var medlem i Den heliga jungfruns brödraskap där präster vigt sina liv åt Mariakult. Hieronymus Bosch var, precis som sin far och farfar, konstnär, men han var också präst.
Hieronymus Bosch var älskad redan under sin livstid och berömmelsen har ökat i takt med att århundraden har passerat. Man förstår varför. Boschs målningar är romaner på duk, många bygger på litterära förlagor. Innebörderna sträcker sig långt bortom det som syns. Innehållet, detaljrikedomen och stilblandningarna gör det lätt att stiga in i Boschs värld. Lukter, röster och rörelser aktiveras. Man kan stå länge framför målningarna. Trots det kan det vara svårt att se alla detaljer på originalen, men hjälp finns på nära håll. Strax intill visas filmer av målningarna som zoomar in så att minsta detalj framträder med imponerande tydlighet
Tiden förändrar betraktandet. I den första texten om Hieronymus Bosch ansåg en spansk författare att Bosch var en "uppfinnare av monster och chimärer." Femtio år senare kallade en holländsk konsthistoriker Boschs målningar "underbara och sällsamma fantasier." På 1900-talet såg många Hieronymus Bosch som en 1500-talssurrealist, renässansen svar på Salvador Dalí. En tolkning från 1900-talet förbinder målningarna med en kättersk sekt som på 1200-talet och flera århundraden därefter hade sexuell promiskuitet som ett framträdande inslag i sina religiösa riter. Den passade väl med 1900-talets uppfattning om fri kärlek.
Hieronymus Boschmålningarna speglar medeltidens religiösa värld. Den klassiska frågan till troende var densamma som i dag. Om Gud är god varför är världen fylld av ondska? Det är omöjligt att inte fundera över det när man möter Hieronymus Bosch värld. Hans mer än femhundra år gamla målningar är så unika att det är relevant att tala om hans värld. Den är fylld av grotesk och fantasifylld ondska i så många berättelser att vore bilderna ord skulle de bli ett bibliotek. Det är därför de är så fascinerande att betrakta. Boschs fantasi är högoktanig bränsle för betraktaren.
Bosch var troende. Det är inte jag, även om min fantasi aktiveras är det svårt att förstå hur han kunde bevara sin tro när han så tydligt gestaltade den ondska Gud skapat. Konsten var att avsäga Gud ansvaret för den värld han skapat. Han tog bara ansvar för skapelsen. Sedan var fritt fram för människan att välja. Ont eller gott. Den slags frihet präglar också målningarna. Betraktarnas kan låta fantasin ge sig av vart som helst. Tolkningsmöjligheterna är gränslösa.
Människorna i Boschs värld fattade mest onda beslut. Ondskan är genomträngande. Den förvandlar människorna. De blir groteska, bortom det mänskliga. Kärleken finns och godheten, men den är så undanträngd att den på många målningarna är helt borta. När den syns är den tafatt och tråkig. Den saknar den intensitet och inlevelse som konstnären gestaltade ondskan med. Om jag vore troende och fick välja värld att komma vidare till efter döden valde jag, utifrån Boschs målningar, tveklöst helvetet. Det är mer livfullt och spännande än paradiset.
Även om det är svårt att förstå alla berättelser i Boschs värld är betraktandet både givande och roligt. Vet inte om konst någonsin har varit lika rolig att titta på. En anledning är att Hieronymus Bosch är vulgär. I en konstvärld som vill att det vulgära ska uttryckas fint estetiskt är Bosch folkligt vulgär. Hans människor gör allt det god uppfostran har lärt oss att vi inte får göra. Det är därför vi kan le triumferande och upproriskt vid mötet med hans bildvärld. Det är det upproriska barnets leende och det är numera förbjudet i offentligheten. Det är därför jag med ord inte kan skriva det Bosch målade för mer än 500 år sedan. Reaktionen skulle vara given. Redaktören skulle skicka tillbaka texten med uppmaning om att skriva om och skriva mindre vulgärt. Under de decennier jag har skrivit i svenska tidningar har det tänkvärt vulgära marginaliserats. Det förklarar varför det korkat vulgära breder ut sig på nätet.
Människorna i Guds värld dödar, stjäl och våldtar. De dricker sig hejdlöst berusade och lurar varandra och de ser uppenbart ut att tycka om det och de tror på Gud. För mig är Boschs målningar en våldsam kritik av det religiösa hyckleriet. Så upplevde Bosch det säkert inte.
De sju dödssynderna är ett återkommande motiv i Bosch bildvärld. Otukt och frosseri var vanliga laster i klostren. I "Allegori om frosseriet och otukten" simmar män omkring ett vinfat på vilket en tjock bonde sitter. Stilen var något nytt med sin blandning av realism och groteskeri. De många symbolerna gör målningarna vidöppna för tolkningar.
De lär oss mycket om medeltiden, både samhället och människorna. Förvånande för nutida betraktare är hur lätt vi kan se en kritik av den religiösa föreställningsvärld som skildras, men för Bosch var ondskan, girigheten och andra dödssynder olika versioner av bibliska helvetesskildringar.
Den mänskliga naturens frestelser är ett återkommande tema. Det är svårt att leva som Bibeln lär. Oavbrutet faller människorna för frestelser. Bosch tycks ha njutit av att skildra hur det sker. Humorn är närvarande. Vi kan le åt den dårskap som skildras, men under Boschs samtid var religiösa föreställningar levande på ett helt annat sätt. Uppfattning att Gud ser allt förklarar den öppna skildringen av människors synder. Ingenting kunde döljas för Guds ögon. Människor som glömt det blir påminda om det i Boschs målningar.
I de fördömdas värld blir de som älskar utanför religionens gränser utsatta för evig tortyr. Texter på latin finns på många av Boschs målningar. Det är tydligt att de var skapade som uppbyggelse för att hjälpa betraktarna att leva ett kristet liv. I dag är det lika tydligt att de kan fungera för betraktare som saknar alla ambitioner om att leva ett religiöst liv.
Fakta: Konstnären Hieronymus Bosch hette egentligen Jerome van Aeken. Han föddes runt 1450 och dog 1516.
Namnet Bosch tog han efter sin hemstad, ’s-Hertogenbosch i södra Nederländerna.
Utställningen Jheronimus Bosch - Visions of genius visas på Noordbrabants museum i ’s-Hertogenbosch (Den Bosch), Holland till den 8 maj
