Annons

Miss Li rättar in sig i popledet och slutar leka

Det är svårt att sätta fingret på vad som felar, när mycket egentligen låter bra och hitstarkt, men det blir helt enkelt lite för strömlinjeformat, skriver recensenten Karin Grönroos om Miss Lis nya album ”Underbart i all misär”.
Skivrecension • Publicerad 24 september 2021
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Miss Li.
Miss Li.Foto: Anders Wiklund/TT
Pop

Miss Li

Album: Underbart i all misär

Bolag: Pistol Pack/Bertus

Femton år som aktiv popartist i en tid av hög konkurrens, ombytliga sound och så en pandemi som kronan på verket. Ingen självklar bedrift, men Linda Karlsson har under namnet Miss Li sett till att hålla sig högt i publikens medvetande genom det mesta. Vissa röda trådar löper hela vägen från starten på Myspace 2006 fram tills nu, som de skarpa, direkta melodierna, rappheten och fallenheten för den rena popen.

Miss Li krånglar alltså inte till saker och ting i onödan. Än mindre nu när hon för första gången levererar ett album helt på svenska,. Det har presenterats bit för bit för publiken som hittills fått ta del av hela sex singlar, bland annat de redan välkända ”Komplicerad” och ”Instruktionsboken”.

Annons

Temat för albumet är självrannsakan. Linda Karlsson har öppnat dörrarna till de egna inre rummen och tidigare obearbetade händelserna, för att komma vidare och framåt. Hon förklarar att ”skriva har för mig under de senaste åren gått från att vara nånting som bara är lite kul ibland, till nånting som är helt och hållet livsnödvändigt för min existens. Varför är jag den jag är? Varför gör jag som jag gör? Varför envisas jag med att göra samma misstag om och om igen?”.

De här ramarna blir snabbt tydliga även för lyssnaren, inte minst via texterna. Men, de känns inte lika mycket som de hörs. Trots att Miss Li vrider ut och in på sig själv så landar hon snarare lite för ofta i väl glättiga låtbyggen som liksom flamsas bort. Till viss del kan det ha med språkbytet att göra, men framförallt saknas det lekfulla och skruvade. Det unika som på ett eller annat sätt alltid kännetecknat Miss Lis katalog.

Här görs allting helt enkelt lite för rätt. Lite för lätt. Mallar följs, trender lystras till och produktionen piskas på med ömsom klubbigt, ömsom personligt och klatschigt sound. Det är svårt att sätta fingret på vad som felar, när mycket egentligen låter bra och hitstarkt, men det blir helt enkelt lite för strömlinjeformat.

Men visst finns det höjdpunkter, som ”Saknar dig nog mer än jag saknat någon någonsin förut”, ”Utan dig” och ”Tidsmaskin”. Alla med en tydlig nerv och botten.

Karin GrönroosSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons